Jag höll mig på mer än rekommenderat Coronaavstånd (bortrest) när det var dags att styla om Sten. Det gjorde även den Kupan-medarbetare och vandrare som först berättade för mig hur hemsk Sten Mil såg ut.

Vilken förvandling det blev! Sten har fått en fin, nästan kunglig glans. Han tyckte förr att han var väldigt bortglömd, rent av osynlig. Jag kan förstå det. Jag har bott i Ullånger i ett och ett halvt år och passerat hans tomt minst femhundra gånger men aldrig sett Sten.
De som gjorde om honom jobbade snabbt och vant. “Visst har vi haft äldre deltagare, men han här är säkert äldst, ja nästan ett fornminne,” sa han som hanterade trimmern. Eller var det en motorsåg? Allt detta bevisar att det är aldrig försent att byta stil. Eller hur, Leif GW?

Skämt åsido så står denna milsten på en vandringsled genom Ullånger. Därför var det Föreningen Höga Kustenleden som ansvarade för den lyckade uppröjningen av milstenen. Den är 209 år gammal. Länsstyrelsen var också lite inblandad. John Uebel arbetar på båda ställena. Kungen hette 1811 Karl XIII och landshövding i Västernorrland då var Baltzar August Carl von Nieroth.

Milstenarna började placeras ut i Sverige efter 1649. Landshövdingarna var ansvariga. 1734 reglerades gästgiveriväsendet. Bönderna hade skjutsplikt, de måste hålla adeln och ämbetsmännen med skjuts. Med hjälp av milstenarna kunde man räkna ut vad de som fick skjuts skulle betala. Stenarna kallas också milstolpar och var en sorts taxameter. De finns vid varje hel, halv och kvarts mil. 1891 förlorade milstenarna sin funktion genom den nya Väglagen. De är idag skyddade som fornminnen. De gjordes i trä, sten eller gjutjärn. (Källa: Wikipedia)