Hur omvandlades riktiga hästkrafter till stationär drivkraft?
Anders Böhlin
2005-05-21
Bild:A.Böhlin Delar till en vandring ligger på den gamla stenmuren och påminner om gamla uppfinnigar och allt slit som hästar och människor fick utstå en mansålder tillbaka i tiden.
På en stenmur i Kålsta ligger några axlar med polhemsknutar. Man kan fråga sig när användes dylika tingestar? Jag frågade min mamma om hon minns något om dessa saker. Och det blev napp på en gång. När hon var liten så skulle ju barnen hjälpa till när det "vankades" arbete.
Det fanns en anordning som kallades 'vandring'. Den fungerade så att en häst gick runt i en cirkel fastspänd i en stång som drev ett kugghjul som drev ett annat kugghjul och detta var ihopkopplat med stängerna som ligger på stenröset. Min mamma trodde att det skulle vara ett bra jobb att köra hästen och slippa det dammiga arbetet på logen där tröskverket fanns som drevs av kraften från stängerna/axlarna som hästen drev runt. Men hon ångrade sig sedan för det var ganska jobbigt för en liten flicka att köra hästen runt, runt hela dagen i jämn fart
Var Polhemsknuten egenligen en svensk uppfinning?
Bild:A.Böhlin Fortfarande kallas en dylik korsknut för polhemsknut.
När man läste om Christopher Polhem första gången så fanns det inget tvivel om att det var han som uppfann den s.k. polhemsknuten och på så sätt löste problemet med att man kunde utnyttja vattenkraften kilometervis från vattenfallet genom de berömda stånggångarna. Polhem levde mellan åren (1661-1751)
Namnet polhemsknut används mest i Sverige, annars kallas den kardanknut efter italienaren Cardano. Benämningen polhemsknut är efter Christopher Polhem som förefaller ha "återuppfunnit" den.
Cardano ritade 1545 en bild på en ledad roterande axel. Cardanos uppfinning, som sedan kom att kallas kardanknut, möjliggjorde att överföra en roterande kraft från en kraftkälla till en axel som inte ligger i rak linje med kraftkällans axel. Det är inte känt om Cardano framställde en fungerande modell, vilket Robert Hooke gjorde 1676.
Nu smälts de gamla hästdragna maskinerna ner
Bild:A.Böhlin Alla maskiner för hästdrift drevs av hjulen, som dessa slåttermaskiner. Den främre är avsedd för en häst och kallas enbetting och den bakre för två hästar och kallas följaktligen tvåbetting på Höga Kusten dialekt.
Det var möjligt att driva slåttermaskiner, gödselspridare, potatisupptagare, självavläggare och självbindare via hjulen på maskinerna.
Men för att tröska direkt på fältet krävdes dels mycket kraft men framförallt jämn hastighet på tröskverket. Så när skördetröskorna kom så var den delen överspelad för hästarna. I andra sammanhang har det dock kommit kompromisser där en liten motor driver en hydraulpump så att "föraren" lättsamt kan lasta timmer på en hästvagn.
"Kraftuttag"
Bild:A.Böhlin Kraftuttaget som sitter bak på traktorer kan driva maskiner med ett bestämt varvtal oberoende hur fort eller sakta man kör över fälten. Därför kan också en bogserad eller sidmonterad skördetröska drivas av en traktor.
Stillastående kan traktorn via sitt kraftuttag driva tex en höpress eller en kap/klyv för ved. Man kan kanske göra en jämförelse med vandringen och kalla den "hästens kraftuttag"
