Denna julkänsla och lycka. Lyckan över att träffa kusiner, lyckan över att öppna julklappar. Den främsta anledningen till detta är för jag är ett skilsmässobarn, samt ett maskrosbarn. Detta är den allra främsta anledningen till att både julkänslan och lyckan har saknats under min barndom.
För personer som inte upplevt en jul med föräldrar som inte är tillsammans, så är det otroligt svårt. Det är svårt att se framemot att pynta huset, baka eller att träffa hälften utav släkten. Trots att säkert många firar julafton med sin andra part någon dag innan, eller någon dag efter så blir julledigheten tuff, och även känslomässigt laddad för många.
Ett flertal blir utsatta för en eller flera familjemedlemmar som dricker för mycket. Under julledigheten är det mer vanligt att familjemedlemmar bråkar, syskon blir osams. Eller mamma och pappa bråkar om vem som ska ha en på julafton. Just detta, att välja.
Ska jag göra mamma ledsen? Eller ska jag göra pappa ledsen? Kommer mamma dricka för mycket? Om jag väljer att inte fira jul med pappa, då kommer han ju sitta ensam vid Kalle Anka?
Som ett skilsmässobarn, är oron, betydligt större. Frågorna är och förblir tusentals, för varje år. Därav skall och bör vi ta ansvar. Ansvar över att normalisera detta, för alla har inte den magiska julen som många framställer på sociala medier. För trots allt är julen inte uppskattad utav alla.
