Sedan 2008 har Carina Loberg varit en del av Westerlundska gymnasiets vardag. Med sitt arbete i skolkaféet och som handledare för den anpassade skolan har hon mött massor av elever, och hennes närvaro har blivit en trygg punkt för många.

Ett skolkafé fyllt av minnen

I skolkaféet har Carina sett många elever passera genom åren. Hon har småpratat med elever mellan lektionerna. Men arbetet har varit mer än bara försäljning. För många elever har kaféet varit en plats för avkoppling, och Carina har alltid funnits där med ett vänligt leende och en hjälpsam attityd.

När hon ser tillbaka på sina år på skolan reflekterar hon över de förändringar som skett. Hon tar upp att vi har fått en ny skola, och mycket har blivit annorlunda.

- Det har förändrats till det bättre. Ni elever har mer pengar att röra er med nu än när jag började, och vi har bytt ut lite i sortimentet.

Den mest populära varan är dock oförändrad:

- Det är toast, berättar hon med ett leende.

Det som alltid varit en central del av hennes arbete är eleverna. Trots förändringarna är det elevernas närvaro som gjort arbetet speciellt.

- Det jag kommer att sakna mest är nog er elever och detta chit-chattet, säger hon.

Handledare för framtiden

Carinas roll som handledare för den anpassade gymnasiet har också varit en central del av hennes arbete. Här har hon haft möjlighet att påverka på ett djupare plan.

- Det jag är mest stolt över är mina praktikanter, berättar hon. Att de lär sig nya saker och vågar ta sig an utmaningar.

Hennes engagemang har inte gått obemärkt förbi, och många elever har uppskattat hennes stöd. Genom åren har hon blivit en mentor som inte bara lär ut praktiska färdigheter utan också bidrar till elevernas självförtroende och utveckling.

Ett kapitel avslutas

Efter ett långt yrkesliv är det nu dags för Carina att blicka framåt mot pensionen.

- En del av mig tycker att det är tråkigt att jag inte får träffa er elever, men samtidigt är det skönt, för jag tycker att jag har gjort mitt, säger hon.

Hon har inga specifika planer för vad hon vill göra, men hon hoppas på ett långt och innehållsrikt liv där hon får tid att göra sådant hon inte hunnit med tidigare.

 - Det känns som att jag är redo för nästa steg, berättar hon.

Hon ser fram emot nästa steg i livet men erkänner också att det kommer att bli en förändring att lämna den gemenskap hon haft så länge på skolan. Skolan och elevernas närvaro har varit en del av hennes vardag så länge att det kommer att kännas annorlunda att inte vara där längre.

Ett avtryck som lever kvar

Carina lämnar efter sig ett arv av omtanke och engagemang. Hon har varit en trygg punkt för många, både i kaféet och i sitt arbete som handledare. Även om hon själv tonar ner sin roll är det tydligt att hon har gjort skillnad. Hennes kollegor och elever kommer att sakna henne, och hennes insats kommer att leva kvar på skolan.

När hon nu går vidare till nya äventyr lämnar hon Westerlundska gymnasiet med tacksamhet.

-Jag är nöjd med det jag har gjort, och det känns bra att gå vidare, säger hon med ett leende.