I Sverige kan det i vissa fall vara tillåtet för arbetsgivare att särbehandla människor på grund av deras kön vid anställning. Frågan är om vi ska utöka den särbehandlingen till att även utgå från etnicitet? Det är förstås ett känsligt ämne. Det skulle kräva att kategorisera människor baserat på deras kulturtillhörighet, något som inte alla känner sig bekväma med. I det här fallet finns det anledning.
Att använda positiv särbehandling skulle innebära att underrepresenterade etniciteter på bland annat arbetsmarknaden skulle gynnas. Idag finns strukturell diskriminering på arbetsmarknaden som bland annat innebär att utrikesfödda får sämre löner, karriärmöjligheter och svårare att få jobb, enligt Evelina Ilestedt i rapporten Positiv särbehandling på grund av etnicitet. Positiv särbehandling skulle då till exempel göra så att utrikesfödda vid anställning kan få förtur, om de personerna det står emellan har samma meriter. Att de utrikesfödda befinner sig i en utsatt situation på arbetsmarknaden får stöd i den utredning som gjordes av Statens Offentliga Utredningar (SOU). De fram till att de utrikesföddas utsatthet på arbetsmarknaden inte kan jämföras med inrikesfödda i frågor om lön, arbetsuppgifter eller sysselsättning, enligt Ilestedts rapport. De menar även att utrikesfödda kommer att missgynnas på grund av att de har andra förutsättningar i arbetslivet. Utifrån deras utredning kom man fram till att positiv särbehandling är nödvändigt för att nå reell jämlikhet.
Jämlikhetsdata är även viktigt för att motverka och förhindra den diskrimineringen som sker. Det innebär att man skulle föra statistik på jämlikhet mellan olika grupper, där respondenterna är anonyma. Därför innebär det att det inte förs någon registrering av någons personuppgifter, utan att statistik förs på gruppnivå. Jämlikhetsdata behövs för att upptäcka och motverka diskriminering i olika grupper. FN har riktat kritik mot Sverige för att vi inte har jämlikhetsdata, och har rekommenderat att vi inför det, enligt Amnestys hemsida.
Jämlikhetsdata och positiv särbehandling bör användas i kombination, eftersom de båda kan bekräfta den andra samt att de syftar till samma mål, att förhindra diskriminering. Dessa två skulle bidra till ett mer jämlikt samhälle, när den underrepresenterade gruppen får chans att behandlas mer jämlik med de andra. Jämlikhet är viktigt för att alla människor i samhället ska vara respekterade, accepterade och rättvist behandlade. Jämlikhetsdata kan då användas för att visa och bekräfta den ojämlikhet som bland annat finns mellan olika etniciteter på arbetsmarknaden. Statistiken kan stärka behovet av positiv särbehandling, samtidigt som den kan bekräfta den effekt som positiv särbehandling ger.
Man kan dock argumentera för att positiv särbehandling bildar en slags omvänd diskriminering, i och med att den överrepresenterade gruppen då utesluts. Detta argument håller dock inte, då den underrepresenterade gruppen har varit diskriminerad under en lång tid, kanske har gruppen till och med alltid varit det. Alltså, ska en grupp som ständigt är överrepresenterad och inte utsatt för diskriminering fortsätta att vara det? Eller ska den grupp som ofta väljs bort och blir underrepresenterade få denna fördel så att de får chansen att behandlas jämlikt?
För att sammanfatta så är positiv särbehandling och jämlikhetsdata något som behövs för att vårt samhälle ska bli mer rättvist och jämlikt. Om den överrepresenterade gruppen fortsätter att vara det så utvecklas inte vårt samhälle, utan vi står stilla. De underrepresenterade borde bli givna en chans att behandlas jämlikt!
