För mig känns det galet att de flesta av oss i årskurs 3 på wgy nu räknas som vuxna. Många av oss har fyllt 18, skaffat körkort och börjar nu göra sig redo för vad som kommer efter studenten. Nu, helt plötsligt börjar en ny fas i våra liv, vi måste förbereda oss på vuxenvärlden, vi ska rösta, jobba, studera och göra viktiga beslut för vår framtid.
Jag själv är inte 18 än, och ibland känns det som att jag står och stirrar genom ett fönster på den här ”vuxenvärlden”. Hur det känns att vara vuxen? Ska jag nu bete mig och känna mig annorlunda? Jag är inte alltid säker på om jag är redo för allt ansvar som kommer träffa mig med åren som kommer.
Trots att jag inte fyllt 18 än så känner jag av vissa förväntningar omkring mig. Chansen finns att jag bara inbillar mig, men jag tycker man förväntas veta vad man ska göra med sitt liv, att man ska vara självständig vilket är en helt ny dimension som kan vara svår att anpassa sig till.
Mycket med de här åren som kommer kan för mig och många andra i min ålder kännas otäcka, men det kommer också mycket positiva och spännande erfarenheter med att bli vuxen. Man har chansen att lära sig och utforska mycket, att komma ut i världen om man skulle vilja det. Nu är det lättare att fatta egna beslut och välja hur man vil forma sitt liv.
Jag tror de flesta som upplever det här har både en viss rädsla, men samtidigt en stor förväntan på hur livet ska utformas. Med det sagt tror jag inte att någon blir vuxen över en natt och att det är okej att inte ha alla svaren just nu, vuxenlivet kommer, men det är något vi växer in i, steg för steg.
