Första dagen

Vinden blåste i trädkronorna, jag fick känslan av vinter även fast det bara var september det var rätt kallt och imman låg över bilrutorna .

Hörlurarna hängde och dinglade utanför väskan, med ett drag i sladden åkte hela mobilen upp och landade på marken, ned i ett crash flög skalet av och sedan minneskortet plus att skärmen pajade totalt det såg nog rätt ”crazy ut i någon annans synvinkel”. Med en suck gick jag vidare genom Majornas alla hörn och tänkte på hur skönt det skulle bli när det här två veckorna var över.

När jag väl är framme vid bild och form(botten plan där treornas klassrum ligger) så möts jag av en fröken som heter Sara hon har blont hår och väldigt klara och blå ögon.

Klädseln är valfri som tur var. Hon visar mig deras schema, jag börjar kl nio varje dag och slutar runt kl 3 nästan varje dag förutom på fredagar då jag slutar vid kl 2 . Hon visade mig sedan till treornas klassrum, det är rätt litet och ett varmt ljus gör att man får en känsla av fritis och lek.

Fönsterna såg nästan ljusreglerande ut eftersom de var så mörka, djurskinn hängde i taket . Vid ett runt bord i mitten sitter alla barnen och en fröken som heter Lena, hon berättar vad jag heter och att jag ska vara hos dem i två veckor. Sedan var det musik, alla barnen småsprang i den långa korridoren.

På musiken var det rätt stökigt i början, läraren ropade upp barnens namn med en grov och väldigt långsam röst som barnen härmade i kör, sedan kommer den andra läraren in och öppnar dörren för att få in lite luft. Det är det rätt lugnt ett tag, de pratar om olika instrument och hur länge de har funnits och om get skinn som används till att göra trummor. Barnen klirrar på kokosnötsxylofoner och gitarrer och mitt i all röra sitter läraren i ett hörn och försöker känna in musiken det ser rätt komiskt ut. För att få barnens uppmärksamhet ger han dem en allvarlig men nästan lite stirrig blick.

Barnen såg helt ut att vara inne sin egen lilla värld när de satt som hypnotiserade och slog med pinnar och gitarrer, vissa låg på golvet andra satt nersjunkna på stolarna. Jag satt mest och lyssnade och skrev.

När vi var tillbaka till klassrummet möttes jag av ännu en fröken, jag uppfattade hennes namn som ”Grinshen” helt förvirrad gick jag ut på rast, jag satt och kollade på när barnen spelade fotboll en sak jag fastnade på var hur barnen liksom ignorerade sina mål, som om de låtsades att det var det lättaste som fanns att få in bollen i mål. Klockan ringde in det hade redan gått en halvtimme nästan alla raster var just 30 minuter långa förutom lunchrasten då det berodde på hur snabbt man hade ätit färdigt. Det blev oftast runt 45 minuters rast.

NÄSTA LEKTION

Eftersom det var tyst läsning så fanns det inte så mycket att göra för min del jag satt och kollade på när barnen läste de satt väldigt tysta och lugna. En av fröknarna ställde sig vid tavlan och försökte få deras blickar mot henne. Hon hade mörkt krulligt hår och glasögon jag tyckte att hon påminde om en uggla bakom allt hår. Hon var väldigt snäll och hade ett väldigt brett leende. Jag fastnade på en nymålat skylt som var uppsatt på smartboarden.

UTFLYKT TILL ÖDLEDAMMEN

Barn i galonbyxor och stövlar traskade genom det våta gräset och upp mot ödledammen. Barnen satt i grupperingar under trädgrenar för att inte bli blöta av regnet, jag däremot stod under öppen himmel utan regnkläder jag vet inte varför men det kändes skönt att känna det ljumna vattendropparna mot ansiktet det fanns inte speciellt mycket att göra så i hela tre timmar stod jag där i regnet och lyssnade på musik. Och kollade på när barnen håvade upp all världens skit ur ödledammen i hop om att fånga salamandrar. Men när de inte lyckades få upp några började dem att diskutera om att försöka fånga änderna istället en tjej började till och med prata om att ta med en hem. Efter en halvtimme senare hörde jag Lena ropa NU ÄR DET DAGS ATT GÅ TILLBAKA TILL SKOLAN IGEN!

Och dagen var äntligen slut.

UTFLYKT TILL AZALEADALEN

Det var tisdag och det betydde utflykt fast det fick jag inte reda på först jag väl var vid treornas klassrum då Lena kom flämtandes. Hon sa att jag kunde få springa hem och fixa matsäck eftersom jag berättat att jag bor rätt nära slottsskogen så det gjorde jag.

När jag väl kom till Azaleadalen satt alla i en ring och åt på gräsplanen lite senare satt jag och spådde i sanden med tre av treorna det var väldigt roligt, vi spådde om våra framtida yrken en kille ville bli servitris och en annan ville jobba på hunddagis, men som slutade med att de båda två skulle jobba på ålderdomshem som de inte alls såg fram emot. När det hade gått runt två timmar bestämde jag mig för att passa på att ta frågorna med Sara och Lena.

FRÅGORNA

Jag la själv lagt märke till att det var mest kvinnor som jobbade på min praktikplats, jag hade bara en så länge sätt en man. Så jag frågade hur många kvinnor/män som jobbade på bild och forms lågstadium. Sara och Lena hummade en stund : det är mest kvinnor hur många det är, är vi lite osäkra på?

Jag har alltid undrat vad det behövs för utbildning när det gäller att jobba med barn i de mindre åldrarna så det var min andra fråga.

Lena tog upp en lakris ur ryggsäcken som hon snabbt stoppade in i munnen :ja jag har ju gått högskola sa hon med ett tuggande ljud. (det behövdes alltså högskoleutbildning)

Deras jobb verkade rätt stressigt och med tanke på det frågade jag dem hur många timmar de jobbade i veckan. Lena hade rätt dålig hörsel så jag fick säga om frågan några gånger innan hon förstod min fråga: Sara drog håret bakom öronen och svarade högt och tydligt att hon jobbade 80 procent och sedan kom Lena in i diskussionen och berättade att hon hade uppehålls känts och jobbade 90 %

Nu hade jag slut på frågor i huvudet så jag frågade helt enkelt om dem trivdes bra på sin arbetsplats: Lena log och sa att hon alltid trivts bra här på bild och form detsamma gällde Sara, fast det kunde vara lite stressigt ibland.

Sista dagen

Under de här 2 veckorna har jag mest fått dela ut papper och sudd eller varit i slottsskogen med klassen det har varit helt okej men roligare den andra veckan för då fick jag mer kontakt med barnen. Speciellt när klassen var i Azaleadalen. De flesta dagarna såg nästan likadana ut. Eftersom jag inte gått i lågstadiet på den här skolan var det rätt kul att få känna på hur det var. Första dagen jag kom till klassen såg jag inte fram i mot de kommande två veckorna men nu kändes det faktiskt tråkigt att inte längre få vara här hos dem. Barnen i den här klassen uppfattade jag som väldigt snälla och roliga det även lärarna så det var synd att jag aldrig fick gå här som nio åring. Jag drog upp hörlurarna ur väskan med min halvpajade mobil och gick hem.