Explosion av färger
Affären är ganska liten med godis i alla färger längs med väggarna, på höger sida står lösgodis i lådor sorterat i grupper efter choklad och lakrits osv. På vänster sida ligger allt ”bebisgodis”. Bland annat en godissnurra och chokladmedaljer, men också Läckerol och tuggummin.
I mitten står en ”godis ö”, en annan låda med lösgodis staplat så man enkelt kan ta det. Det är ganska trångt och man pressar väskan hårt mot sig för att inte slå ner godiset som är överfullt i lådorna. På vänster sida står disken och om man följer den kommer man till bortre väggen, där står ett ställ med videofilmer. En skiva med lugnande musik spelas i högtalarna, det vi inte visste då var att vi skulle lyssna på samma skiva i 2 veckor,
-tänk på mig då som har fått lyssna på denna i flera månader, säger Shivan tredje dagen vi är där och skrattar till lite med sina klotrunda ögon vidöppna.

-Ni äter inte för mycket nu va?
Vi träffar chefen som kallas för ”Chefen” och går på hans hakskämt det första vi gör, sedan skämtar han om att han har sparat allt jobb till praktikanterna, men när vi ser de dammiga hyllorna inser vi att det kanske var ett stänk av allvarlighet i hans skämt. Han visar oss lite dagliga sysslor som vi skall göra varje dag och när vi hängt av och kläderna i tobaksrummet sätter vi direkt igång med att sätta upp te på hyllorna och damma, han visar oss att vi skall torka skedarna och fixa godiset varje dag. Vi jobbar flitigt och noga och hittar hela tiden nya ställen att damma, även om vi trodde vi dammat allt. Alla kunder som kommer på morgonen för att köpa snus säger allihopa, -ni äter inte för mycket nu va? Efter ett tag blir skämtet utslitet och vi ler bara lite ansträngt. Även om kundernas skämt liknar varandra irriterande mycket är det gott om skratt i affären, jag och Lo skämtar och skrattar dagarna i ända vilket verkligen lättar upp stämningen bland allt smuts och damm. Vi dammade 90% av affären och sorterade drickor i ett rum åt vänster av videofilmerna som kallades för ”chips och drickor” vi blev väldigt stolta när vi sorterade läskedrycker efter storlek och smak i raka fina rader. Vi sopade också upp godis och sopade trappan smutsfri. Dessa jobb bredde ut sig över över det flesta dagarna.

Mr Love-doctor
Efter några timmar, när klockan närmar sig 12 ber vi om lunchrast och Shivan som jobbar på eftermiddagen säger om och om igen -absolut, absolut, absolut. Han säger också att vi gärna får äta hur mycket godis vi vill, men det som annars skulle vara ett paradis blir bara till en vanlig praoplats när man, på morgonen mår lite för illa för att trycka i sig massa choklad och efter maten är man för mätt för att äta. Shivan är gärna med och skrattar och hans lite vrickade skämt och kärleksråd gör arbetsplatsen ännu roligare.

”Feel fat chair”
Det roligaste är när de nya videofilmerna kommer, vilket de gör två gånger varje vecka, då lyser både jag och Lo upp och Shivan blir undanknuffad ifrån datorn, vi lägger ned stor omsorg på att alla filmer skall vara inlagda i datorn med rätt pris och rätt nummer, vi undviker att lägga in skivorna i deras rätta fodral utan sorterar in dem i olika pärmar så man enkelt kan ta ut dem när någon vill hyra, det gör man för att inte folk skall kunna snatta filmerna, i sådana fall får dem bara med sig fodralet. Vi rusar också fram när någon skall låna eller lämna tillbaks en film.
En dag när det är lunch blir vi erbjudna att sitta i tobaksrummet där dem lagrar sin tobak och snus, en stark lukt sticker i näsan och man är rädd att lukten skall sätta sig i kläderna, där inne står ett brunt-nött skrivbord och en söndrig stol som gnisslar och låter när man sitter på den, jag och Lo skrattar och döper den till ”feel fat chair”. Dagarna är fullspäckade av skämt och varmchoklad, dammiga hyllor och kartonger som skall vikas och slängas på ett ställe bakom affären, när jag och Lo skulle slänga ett packe kartonger ser vi en brun råtta som äter på en gammal pizzabit, vi hoppar en meter och springer där ifrån med adrenalinet pumpande i tinningarna.

-Vi har haft inbrott
Mot slutet av praodagarna intervjuade jag och Lo Shivan om hur det är att jobba i affären under dem omständigheter han har. Vi sätter oss ner på några tobakskartonger och letar fram frågorna vi omsorgsfullt skrivit, han ser lite stressad ut och tittar flera gånger på dörren, -när öppnades godisaffären? Börjar vi lite försiktigt med,
-eem, den öppnade för 17 år sedan, säger Shivan och pillar på en plast grej som har suttit på en penna, han ler lite och höjer på ögonbrynen när han tänker till den troligen inlärda frågan,
-varför valde du att just jobba i en godisaffär? Fortsätter vi,
-jag jobbade på ett annat ställe först, i annan affär när min kompis sa att han kände en som gärna ville att jag skulle jobba hos honom, och när han erbjöd mig högre lön än på den andra affären tackade jag ja. Säger han och försvinner för några sekunder in i ett minne han har lagrat i hjärnan, han ler när han minns hur han träffade chefen för första gången och blinkar sedan till med sina stora klotformade ögon när han dras tillbaka till nuet.-Behöver man ha några för kunskaper för att kunna jobba här?
-Man måste vara social och trevlig, men för att kunna jobba med tobak och cigaretter måste man vara 18 år.
-Om du skulle beskriva en vanlig dag här med 3 ord vad skulle det vara för ord då?
-Träffa kunder och folk. Säger han och det tar ett tag innan han lyckas få ihop tre ord för han säger flera meningar på varandra, men efter ett tag med lite hjälp ifrån mig och Lo får han ihop en blandning av sina meningar till tre ord.
-Trivs du med dina arbetskamrater? Fortsätter jag och nickar artigt när han svarar på frågorna,
-ja det gör jag, dem är jätte snälla.
-Har ni haft problem med snattare?
-på fredagar och lördagar är det jätte fullt i affären och det är svårt att hålla koll på alla kunder, men om det är några som snattar är det mest småbarn och då snattar dem bara godis, inget tobak har blivit stulet. Svarar han och slinker iväg för att ta hand om en kund som vill köpa snus, medan han är borta går jag och Lo igenom frågorna en sista gång och sitter mer än redo när han efter 3 minuter kommer tillbaks.
-Har ni någonsin haft ett större rån eller inbrott? Frågar vi honom innan han har hunnit sätta sig ned igen.
-Vi har haft inbrott, då bröt dem sig in och stal cigaretter, men vi har aldrig haft ett rån.
-Har ni någonsin haft klagomål till facket?
-Chefen har haft det, men jag vet inte vad det var för något, det var något, nej jag vet inte. Säger han och man ser hur kugghjulen jobbar i hans huvud när han försöker att minnas vad det var för klagomål dem hade.
-Vad tjänar du i genomsnitt? Frågar vi lite försiktigt eftersom det är en ganska personlig fråga.
-Jag tjänar 18000 per månad, men jag får inte avslöja vad affären tjänar. Svarar han och vi andas ut.
-Har du utbildat dig till något?
-Ja jag är faktiskt frisör, men jag spelade fotboll och skadade mig, efter det får jag inte röra handen så mycket. Säger han och pekar på sin ena handled, som, nu när han säger det är lite skev.
Vi avslutar intervjun med att fråga den sista frågan,
-tycker ni om att ta emot praktikanter?
-Inte alla, de flesta kommer bara hit för att äta, men man blir glad när dem hjälper till som ni. Han ler och vi skriver ner det sista svaret.

Vi får en guldmedalj och Candy squeeze
Min praoplats har varit ett minne jag kommer komma ihåg och ha nytta av långt in i livet, jag lärde mig tips och trix om hur det är att sköta en affär, jag har fått lite erfarenhet om hur det är att står bakom kassan och vara trevlig mot inrusande kunder och hur livet fungerar hos en godisägare. Både Shivan och Chefen var ledsna när vi skulle åka och dem prackade på oss en stor godispåse och såg till att vi fyllde den upp till kanten, han gav oss också några tuggummin, Candy squeeze och en chokladmedalj ifrån hyllan till höger med ”barngodis”,
-jag vet att ni inte är bäbisar men ni får dem ändå, säger Shivan och ler ett stort Shivanleende. Med tungt hjärta går vi där ifrån och med en guldmedalj runt halsen vinkar vi hejdå.

Av MATILDA BERG FISCHIER