Jag möts av hunddoften och lukten av djurmat. Butiken är ganska stor för att vara en enda djurbutik och inte en kedja. De har lyckats få in mycket grejer, så det är ganska trångt. Det är blått plastgolv och runt väggarna står trähyllor fyllda med massa olika slags godis och kosttillskott. Koppel hänger ner ifrån ställningar i taken och matsäckar ligger radade längs en vägg. Inne i veterinärrummet sitter kvinnan jag först frågade om praktikplats, troligtvis chefen. Hon ler och vinkar lite medan hon fortsätter diskutera med en man som står bredvid henne. Jag går vidare in i butiken och ser en tjej stå vid disken. Han har blont hår, är smal och är tatuerad på armarna. Hon berättar att hon heter Zara och visar vart jag kan hänga av mig. Sedan satte hon mig i arbete. Jag fyllde godispåsar, satte i papper i pärmar, gjorde skyltar och badade hundar. Senare på dagen kom Sandra. Hon var blöt av allt regn och bar en knallgul regnjacka, och med sig hade hon en mellanstor chokladbrun hund. Jag fick veta att det var en Australiensk Kelpie vi namn Korona. Hon var en väldig sprallig hund med mycket energi.
- Hur jobbar du, hel eller deltid? Frågar jag medan jag klappar hunden.
- Det är lite annorlunda, men jag jobbar heltid, säger Sandra
Även Zara hade med sin hund till jobbet. En stor, krämfärgad, smal hund av rasen Saluki. Tyvärr skadade sig Zaras hund när hon var ute och sprang så jag tillbringade därför mer tid med Sandra än med Zara som var hemma och tog hand om hunden. Sandra hade ofta jeans på sig. Jag la också märket till att hon ofta bar vita tröjor, långärmade eller t-shirts. Hon hade blont hår och snälla blåa ögon. Hon var väldigt lätt att prata med så därför bestämde jag mig för att intervjua henne lite om arbetsplatsen.
- Hur länge har du jobbat här?
- Jag har jobbat här i butiken i 5 år nu. Svarar hon.
- Vad fick dig att välja detta jobb? Säger jag intresserat.
- Jag pluggade Hund och Fritid på gymnasiet, jag tror det heter något annat nu, och så praktiserade och sommarjobbade jag här och så blev det att jag stannade kvar.

”Ni behöver i alla fall inte träna utanför jobbet!”

Vid flera tillfällen under mina två praktikveckor kom olika sorters leveranser till butiken. Stora pallar med torrfoder, kattsand och övriga saker till butiken kom flera gånger i veckan. Jag frågar Zara hur många pallar som kommer i veckan. Zara går iväg till pärmarna, slår upp i en av dem och mumlar lite;
- Vi får runt fem till åtta leveranser i veckan, från olika leverantörer. I snitt ca fem stycken pallar.
Det är ett tungt jobb att bära in allt och det ger mycket armträning. För att få veta mer om arbetsdagarna frågar jag vad de mer sysslar med, förutom butiken.
- Vi håller på mycket med kosten, näringslära och sjukdomar om djuret äter fel mat. Lena tar också emot djur som är skadade, behöver rehab, massage, vibrationsplatta eller novafon. Vi har också valpkurser som startar lite då och då och en veterinär som kommer hit ibland.

Trimmet

Vissa dagar var väldigt långtråkiga. ”Det är dött här” var en mening man ofta fick höra. De dagar det inte fanns något att göra i butiken tillbringade jag mestadels nere i trimmet, ett annat företag i samma lokal, som låg en trappa ner. I trimmet jobbade Tina och Ylva, två medelålders kvinnor som kompletterade varandra väldigt bra. Tina var ganska kort lite rund och hade blont hår. Hon var väldigt trevlig och hade jeans och en vit stor t-shirt som jobbarkläder. Ylva var betydligt längre än Tina men hade också blont hår. Även hon hade vit t-shirt och blåa byxor när hon arbetade. Båda två var väldigt glada och skrattade mycket.
- Hur länge har ni hållit på?
- Säkert tjugofem år eller så, säger Tina.
- Jag har inte jobbat här så länge. Jag tog en paus och började igen för sex år sedan, säger Ylva.
- Är det ett roligt jobb?
- Ja! Vad hemskt om vi sagt nej! När man håller på med djur måste man tycka att det är roligt.
Tina jobbar på trimmet mest, Ylva jobbar 75 % på ett sjukhus och 15 % av tiden på trimmet med Tina. Hundarna Ulla, Eivor, Hildur och Vespa var mycket söta och gosiga. Jag blev lite chockad när Tina andra dagen frågade om jag ville gå ut med alla fyra samtidigt! Men jag löd och jag måste medge att det var jättekul. Det är en viss teknik att gå med så många hundar samtidigt. Alla måste starta och stanna samtidigt, lukta på samma buske och gå lika många varv om den som håller i kopplen innan allt känns bra.
- Hur många hundar/kunder har ni per dag?
- Det beror på vad det är för hundar, men säg fyra stycken.
Efter frågorna bad de mig att bada och sedan föna en hund. Det är en rolig sysselsättning som man blir väldigt blöt av. Schampodoften sätter sig fast på händerna när man har tvålat in hunden noggrant med både schampo och balsam.
- Vad kostar det att klippa och bada sin hund? Frågar jag.
- Himla olika. Vanligtvis runt 500 kr, ibland gratis om vi är snälla, säger de och skrattar.
Innan jag går hem för dagen vill jag veta om jag kommer få chansen att arbeta här någon mer dag.
- Vad har ni för arbetstider?
- Vi jobbar väldigt olika. Vi kan jobba helger, kvällar vardagar… vi anpassar oss efter våra kunder. Vi är oftast lediga någon dag mitt i vecka och jobbar helger.

Att vara egenföretagare

Jag vill veta hur det är att driva en butiksverksamhet. Lena Mattsson, 56, är chef i butiken. Eftersom det är troligast att hon har kolla på deras fack, så frågar jag henne.
- Har ni en fackrepresentant?
- Nej, vi är ju inte så många här och vi har inga kollektivavtal. Jag har inget emot facket, alla som vill får vara med, men vi har ingen representant här.
Jag tycker att det är intressant att de inte har en fackrepresentant. Om det skulle hända något har det anställda ingenstans att vända sig till. Jag går vidare med nästa fråga.
- När grundades butiken?
- Butiken grundades -86 på en annan adress, och flyttade sedan hit -95. Svarar hon eftertänksamt.
- Går butiken bra? Frågar jag.
- Ja det gör den. Idag har vi fyra anställda, två på heltid, två på deltid och det är ju inte dålig för en så lite butik. Säger Lena.
Jag tycker det är starkt av Lena att ha drivit en butik i så många år utan att gå i konkurs eller behöva flytta med tanke på att det finns ett fler antal djurbutiker i området. Jag hör hur någon går i andra rummet och Sandra kommer in till huvudrummet där jag och lena sitter vid disken. Eftersom hon ändå är här passar jag på att ställa ytterligare frågor när jag ändå är i farten.
- Vilken utbildning krävs för jobbet?
- Jag tror inte det krävs någon direkt utbildning utan det är ju mer att du ska ha intresset och ändå en kunskap om hund och katt liksom. Annars blir det svårt att stå i butiken. Svarar Sandra medan hon går förbi och bakom disken. Hon har antagligen varit nere och pratat lite med Tina och Ylva i trimmet.
- Är det bara kvinnor/män som jobbar här eller är det uppblandat?
- Det är bara kvinnliga anställda här.
Det är lite underligt att det bara är kvinnliga arbetare. Kanske så är anledningen att det bara var de som ville jobba i butiken, men jag tycker att det är lite konstigt i alla fall. Sedan så är det i och för sig en ganska liten butik, så man kan ju inte vänta sig hur många anställda som helst där inne.
- Hur använder ni IT här på arbetsplatsen?
- Ingenting! Vi har ingen dator här. Vi har fax och telefon, så moderna är vi, säger Sandra med ett skratt.
Att man kan jobba och sköta en framgångsrik verksamhet utan en dator och massa annan teknik är bra gjort. Jag tycker att min Prao var en kul och lärorik upplevelse. Trots att jag själv inte kommer vilja jobba i en butik tycker jag det var roligt att prova på och se hur det är. Det är lite tråkigt sista dagen när jag ska gå hem. Zara och Sandra är snälla och ger mig lite kattsaker som tack för hjälpen. Jag ger de båda varsin stor kram och tackar för tiden här. Jag vinkar hejdå och går ut ur butiken. Den friska luften slår mig och jag börjar vandra hem precis samma väg jag gick dagen jag först kom hit.