Första intrycket
Ingeborgsgatan, lyser den blågröna skylten på bussen som åkt genom den mulna staden. Här, där husen är av gult plåt ska jag av. När jag kommer runt hörnet på en frisörsalong ser jag en figur som jag känner igen, det är Leticia. Min praomentor. Hennes beigefärgade jacka har mörka prickar av de tunga regndropparna. Vi hälsar och väl inne i affären när hon för bak sin luva träder hennes svarta, skulderlånga hår fram framför de vita väggarna. Färgkombinationerna går i vitt, svart och turkost. En soffa, två fåtöljer och två bord är det som erbjuds att sitta på. Jag ser att cupcakedisken står tom när vi passerar den på väg in till köket. Det är ett helt normalt kök och det står ett bord i rostfritt stål i mitten av rummet och längs väggarna finns hyllor med strössel, formar och verktyg. Ena väggen tas upp av alla vitvaror och de svarta köksluckorna. "I början av dagen gör jag alltid samma saker, jag kopplar i kontakterna, sätter ut öppetskylten och en blomkruka, maler kaffe och ställer ut alla cupcakes . De bakas varannan dag." Hon pratar lite om affären och när jag har fått kolla runt och lära mig vart alla föremål finns berättar hon att vi har två bröllop att baka till, ett på fredag och ett på lördag. Det som ska vara på lördag ska ha halloncupcakes med rosa och nougatfärgad frosting och på toppen ska det finnas likadant färgade rosor. "Så rosorna kan ta vi börja med." stämningen är helt okej men det är ganska tyst i rummet. Vi tar fram ett underlägg, tandpetare, färg, kavlar, uttryckare och flowerpaste som är en slags deg av socker som stelnar. Först måste vi färga degen. Jag ser hur Leticias arm med den randiga tröjan tar en tandpetare och doppar spetsen i den rosa färgen. "Man behöver bara ytterst lite färg, speciellt nu när det ska vara ljusrosa,". Säger hon medan hon lägger färgen i degen. "Nu är det bara att rulla degen med florsocker tills all färg är ordentligt inblandad. Medan jag står där tänker jag att jag hade trott att det skulle finnas fler maskiner, men det enda som finns är två bakmaskiner, en ugn och en mikro. Vi gjorde ungefär 30 rosor.

Första bakningen
Efter lunchen skulle vi börja baka. Idag gör vi nog "blue lemon" (blåbär och citron). Jag får gå ner till livset och handla en citron. Mannen i kassan verkar ganska seg, kanske för att det knappt är några kunder i det klassiska Göteborgsvädret. Men men, efter regnet kommer solsken har jag lust att säga till honom. När jag kliver in i köket med citronen berättar Leticia att hon precis har flyttat till en ny lägenhet som hon ska måla om. Hyresvärden ringde och kommer idag och kollar hur det ser ut. Vi måste nog gå dit nu och stänga affären ett tag." jag blir lite förvånad att vi ska gå hem till henne men okej. Medan vi går pratar vi om två pizzerior och vilken som är bäst. Vi är inne i lägenheten och jag står i dörren medan Leticia och vaktmästaren står och pratar om lister och färg. Jag börjar undra hur gammal Leticia egentligen är, jag kan föreställa mig henne som 20 men också som 40. Jag tänker på det en stund men när vi ska gå tillbaka glömmer jag fråga. Resten av dagen har hon ett möte som jag dessvärre får sitta och lyssna på ifrån andra rummet. I en och en halv timme sitter jag där och har supertråkigt. Hoppas att det blir roligare resten av veckan, tänker jag medan jag skriver i min praodagbok. "Hanna, lever du?" Frågar Leticia. "Mm" som egentligen betyder nej.

En vecka har gått som en dans, eller?
Nu är det morgon i slutet på första veckan och under denna vecka har jag diskat, plockat ur diskmaskinen, bakat smet och frosting, gjort rosor och hjärtan och köpt en citron. Hämtat ut ett paket med formar ifrån livset medan ägaren bråkade med en annan kund har jag också gjort. När Leticia är i butiken och tar hand om kunder står jag och limmar på pärlor på några blommor. Så klumpig som jag är välter jag ut det ätbara limmet över några hjärtan till ett bröllop. Jag blir helt stel och det enda som går igenom mitt huvud är åh nej, åh nej, bröllopet är idag och vi har inte tid att göra nya. Varför ska detta hända mig. Nervöst springer jag till pappershållaren och rycker av en bit. Leticia pratar fortfarande med kunden när jag skyndar mig att torka rent dem så gott det går. De är lite glansiga men det går nog bra. Ett par minuter senare ser dem nästan likadana ut som alla andra. Det ser ut som om jag lyckades ta mig ur denna knipa, tur! Nästa dag när budbäraren kommer för att hämta alla cupcakesen hör jag Leticia och mannen prata ute i affären. "Hjärtana skulle vi få i en låda bredvid, eller hur?" Säger mannen. "Ja såklart" svarar hon. När vi i själva verket redan har satt på alla prydnader på cupcakesen. Vi skyndar oss att ta loss dem och torka av med papper. "Puh, vi hann." Det är en skön känsla när vi lämnar av bakelserna till mannen. Äntligen är det här bröllopet avklarat.

Egna tankar
Det är rätt tråkigt på måndagar men på fredag är det full rulle. Även efter den långa helgen av vila från radion känner jag mig enormt trött på maraca, what are words och resten av ditt liv. Eller egentligen alla låtar som spelas på NRJ. "Hit music only" säger dem, men varför spelar dom musik från förra året då, tänker jag och blir frustrerad.
Idag ska vi göra äppel och kanelsmak. Medan jag lägger i äpplena i smeten frågar jag vad Leticia jobbade med tidigare. "Jag jobbade på ett advokatkontor i receptionen så detta är mitt första jobb inom bakning. Jag är helt självlärd men min pappa hade ett tårtbageri så det hjälpe ju lite." Innan jag ens har hunnit tänka, Wow, det känns konstigt att man bara kan öppna en affär helt plötsligt... Mina tankar avbryts av att Leticia fortsätter. "Fast jag planerade det i ett år innan." Det verkade inte som att hon ville säga hur mycket hon tjänar i månaden när jag frågade, men enligt mina uträkningar skulle jag gissa på ca 25-28 tusen kr.

Slutet närmar sig
Sista dagen känns lite sorglig, vi hade ju varit med varandra nästan varje dag i två veckor. Vad jag än känner ska vi göra en tårta. Den vita chokladfyllningen gjorde vi dagen innan och vi börjar fylla den med krämen och hallon. Det verkar som att Leticia känner sig väldigt stressad, men jag tänker att jag nog kan ställa några frågor i alla fall. "Varför valde du just att jobba med cupcakes?" " Egentligen gick jag hotell och restaurangutbildningen men jag tycker det är roligare att jobba med cupcakes eftersom man kan vara mer kreativ än med andra bakverk." Får jag som svar samtidigt som Leticia försöker lyfta på ett tårtlager och lägga in mer hallon. "Åh nej, jag visste det. Varför gjorde jag det! Hanna tårtan håller på att rasa, vi får nog ta frågorna sen..." Jag vet inte om jag ska skratta eller vara allvarlig. Hur som helst så blev resten av frågorna aldrig av. Men i slutet av dagen går jag ändå där ifrån med ett leende på läpparna. Hållandes ett par cupcakes och en rolig och bra erfarenhet.