Jag kliver in på pizzerian runt två tiden på eftermiddagen och möts av en underbar doft av pizza. Svag musik kommer från högtalarna blandat med ljudet av gästernas småsnack. Gürsel, som är klädd i sina bagarkläder, kommer snabbt fram till mig och ber mig att slå mig ner. Jag blir erbjuden en läsk men tackar nej.
Jag tar fram mitt material och ställer den första frågan som jag har förberett.
- Är det svårt att hålla igång en restaurang i ett litet samhälle?
Gürsel gör sig bekväm och börjar fundera på frågan och kommer sedan fram till att vägen har varit lagom lätt med minimala hinder, trots det andra restaurangerna som konkurrerar i området.
- Trots konkurrensen i området så har det alltid fungerat, de mesta kunderna är här i Örsundsbro, men ibland får vi gäster från Uppsala och Enköping också. Det har varit lagom lätt att hålla igång.
- Vad fick dig ett öppna en pizzeria och vad gjorde du innan?
Gürsel går vidare och berättar om hur han har arbetet för andra restauranger förr men kände att det var dags att öppna eget med hjälp av familjen.
- Jag har redan varit pizzabagare i runt 20 år, men vi kände att det var dags att driva eget med familjen och nu har vi haft öppet här i Örsundsbro i ungefär 9 år.
Jag blir nyfiken nu när jag vet att det är ett familjeföretag och ställer frågan
om det är lättare så. Han berättar att samarbetet är mer flytande och lättare eftersom man redan vet vad man är bättre och mindre bättre på.
- Ja, det blir lättare så men det innebär fortfarande ett stort ansvar. Vi i familjen har känt varandra sen alla år tillbaka och då vi vet hur vi ska hjälpa varandra på bästa möjliga sätt.
Jag går vidare och frågar om vad han tycker mest om med sitt yrke där jag får veta att interaktionen med gästerna är det bästa.
- Det är ett bra yrke och jag trivs med det, därför har jag stannat i 20 år. Att träffa folk hela tiden är det jag tycker mest om. Man lär sig känna gäster så bra eftersom det är ett sådant litet samhälle och nästan alla här är så snälla.
Jag vänder på frågan och frågar vad han minst tycker om.
- Oj det var svårt, det finns nog inget att klaga på! Får jag något att klaga på är det nog dags för mig att stänga ner, säger han med ett skratt.
Efter hans goda skratt ställer jag en fråga som handlar om framtiden.
- Tror du att du kommer jobba kvar i framtiden?
Gürsel blir fast på frågan och behöver tänka till lite, men kommer fram till att framtiden är oklar och hoppas att det fortsätter just som det är.
- Jag vet faktiskt inte. Jag har inga andra planer än att hålla igång pizzerian, man vet inte vad framtiden kommer ge så jag kan bara hoppas att det fortsätter som det är just nu.
Jag avslutar intervju genom att fråga Gürsel om han vill lägga till eller berätta något mer och Gürsel berättar återigen att äga eget kräver ett stort ansvar och ett engagemang samt sin kärlek för restaurangbranschen, särskilt i Örsundsbro.
- Nej, jag tror inte de. Allt går ganska bra, det är ett stort ansvar och alla är snälla. Som jag sa tidigare så kan jag inte klaga, utan bara hoppas och önska att det fortsätter som det är just nu.
