"   ALLAMODISEN I VIKSÄTER
Här är ett foto av en sedan snart 50 år avliden Ullångersbo, Jonas (Jonke) Norberg. Han var född 1869-09-06 på det torp som föräldrarna hade på skriven tid på Rodins ägor i Viksäter. De hette August Norberg, f. 1831-02-11 och Margareta Nilsdotter, f. 1832-01-21, båda sockenbor och gifta 1857-07-16. Ytterligare tre barn var födda på gården: Petrus 1859-01-14, Ca"tharina 1861-07-16 och Karl 1865-09-20. Endast Petrus var gift och ättlingar till honom finns bl.a på Sjöliden Docksta, i Ullånger o. Kramfors.-Fadern dog 1892-07-04 modern 1911. Efter föräldrarnas bortgång blev Jonke kvar vid gården till sin död. Under många somrar i produktiv ålder arbetade han på flera platser i Ådalen, bl.a Köja och Marieberg, var allestans som han sa. Till arbetsplatsen gick han då på vårsidan skogsleden förbi Saltsjön fram till Bjärtrå och åter när hösten kom. Från cirka. 1920-talets mitt blev han hemmavid, hjälpte då bönderna i flera byar med olika arbeten. Klarade på så sätt sitt uppehälle. Älskad var han av alla för sitt goda humör, umgänges-o. berättarkonst. På kalas och andra sammankomster var han en given gäst, sa inte heller då nej till en nubbe. Hade själv bjudningar emellanåt för både barn och vuxna.
Jonke presenterade sig alltid som "allamodisen på Grönlands ändar". Uttrycket allamodisen kommer troligen av allamdan som finns i sockenmålet enligt boken Ullångers kommun. Det betyder duktig, tilltagsen. Många roliga historier finns om honom, men det skulle ta för stor plats återge någon av dem här.
Enligt uppgift var hans första folkpension 28:- i kvartalet, året var 1936, en pension som måste varit svårt att leva på. Men välvilliga bönder i Viksäter hjälpte nu honom med mjölk och annan kost samt kontanter för uppehället. lian blev så att säga deras "förmånsgubbe", men inget skrivet avtal fanns. I gengäld hjälpte han dem med småsysslor istället i mån om tid och ork.
Tyckte mycket om mat och kaffe det kunde han dricka 25-30 koppar om dagen. Till de årliga skördeauktionerna kyrkan hade på hösten skänkte han olika saker. ~I Dessa gåvor var alltid omtyckta, när han såg det fick han roligt och skrattade så han tyckte det kom ormar opp i huvudet. Ofta löste han in sin gåva för att sedan bjuda ut den igen. Lattn gå, sa han och det pågick så en stund, många ville lösa den. Auktionisten Kalle Stattin hjälpte väl också till att budet gick om flera gånger.
Med andra ord var han ett original, men som sådan förargade han ingen, tyvärr drev väl en del med honom istället. Var en kyrkans man som sällan missade gudstjänster och annan kyrklig verksamhet. Året om gick han alltid i galoscher detta för att spara på skosulorna. Av naturen var han en storväxt person, som nog måste haft enorma krafter i sina bästa arbetsår. Fick säkert användning för dem på de sågverk han jobbade på.
De två sista åren av sitt liv bodde han på ålderdomshemmet i Äskja men bara under den kallaste tiden. Där kom han inte att trivas särskilt bra, han var ju en frihetsälskande person som ville komma och gå som det passade honom. Där måste han passa tider och jämt be om lov, t.o.m. för att gå till kyrkan och det var ju precis inte hans ideal. Han avled helt hastigt på hemmet 17 januari 1943, hade strax före skottat snö på gården. Jonke Norberg var en hedersman som ville alla gott och väl. I de generationer som minns och umgicks med honom kommer hans minne länge att bestå.
PS. Gården hans var under avsevärd lång tid utan elektricitet och annan bekvämlighet fanns heller inte. Men kraftverksägare med inledningar och Viksäterbönder med stolpar samarbetade 1934 och bidrog till att det kom lyse i gården. Den revs och såldes 1945 till Algot Uhlin i Sundbron som med den delvis byggde sin bostad. DS.
SVEN WIKLUND   "