Citat: "Regementets Dag i Ullånger i augusti 1955. I samband med rekognosering för korum i Ullånger var jag med kapten Gösta Frohm (initiativtagaren till "Mulleskolan" bl a) hos kyrkoherden Järnefors. Kyrkoherden var en imponerande person på många sätt, inte bara för sin storväxthet och pondus, utan även för sin jargong. När vi hade samtal med kyrkoherden föreslog Gösta Frohm att biskopen i Härnösand skulle förrätta korum. Kyrkoherden ställde inte upp på detta och han utbrast: "Vi bryter arm om det och musikdirektören kommenderar". Jag kommenderade Färdigställning, Bryt och prästen bröt ner Gösta Frohm som ingenting. Frohm sa då "Vi tar vänster hand", men det blev samma resultat med vänstern. Då sa Frohm: "Det var en djävla präst att bryta arm". Det resulterade att kyrkoherden Järnefors tog hand om korumet.  Vid Regementets Dag framträdde musikkåren som brukligt är med promenadkonserter och marschmusik m m. De värnpliktiga hade en egen orkester som bestod av dragspelare, violinister och "komp". Officerskårens blandade kör medverkade och musikkårens storband. Just när vi spelade Moonlight serenade så gick ljuset men vi kunde låten utantill och fortsatte att spela. Den augustikvällen var det verkligen upplyst av månsken så många trodde att det var planerat att det plötsligt blev mörkt, men så var inte fallet. Jag blev sedan erbjuden att bo i prästgården under regementets dag. Att prästen var så stark berodde på att han varit svensk mästare i fribrottning".


Mera om Järnefors med flera Hasse Menzel:
Järnefors och regementets dag

Av Hasse Menzel,som sagt i sydtyskland!

2006-03-29 17:37

Hej, Anders Böhlin och alla andra Ullångersbor, även dom,som lär sej italienska!
Tänk,att jag har ett ganska så tydligt minne av regementets dag i aug 1955!!!!!!! På den tiden bodde vi i gamla posthuset, ägare var då personligheten PELLE BJÖRKLUND. Nuvarande folktandvården och läkarmottagningen fanns inte då,utan på det området hade man arrangerat en stor grillgrop över vilken en hel oxe grillades i timmar. Jag minns att jag gick och blev allt hungrigare, och nu när jag skriver det här och minnet kommer, så tror jag, jag skulle just kunna bita i ett sådant hett och saftigt stycke kött på en eneste gang, som norrmannen sade! Ojjjjj!- Den dagen var en mycket het sommardag, vi stod ute på balkongen, när plötsligt, utan förvarning, kom, jag tror det var bara två, Flygande Tunnor på så låg höjd, att jag menade att balkongen skulle ramla av huset!!! Var dessa flygplan inte de första jetplanen i det svenska stridsflyget??
Vad det gäller Järnefors,så var vi i familjen ju 
väldigt vänskapligt förbunden med honom och hans fru, som visst härstammade från en finsk biskopsfamilj(???). Han väckte kärlek till havet inom mej, han lärde mej så mycket om segling och jag fick till min stora glädje ofta hjälpa honom på våren vid sjösättningen av hans segelbåt. Jag minns speciellt en gång, då isen under vinterns lopp hade vridit hans sjösättningsräls så, att han anlitade 2 gubbar (=karlar) att hjälpa honom. Dom bände och lyfte och försökte på alla vis, men lyckades inte. Då tog prästen järnspettet i vänstra handen , bände upp hela rälsen och hjälpte med högra handen gubbarna att få rälsen på rätt plats.Jag menar, detta var en riktig KARL. Jag tyckte om honom!!! Senare såg jag filmer såsom Don Camillo och Pepone och måste då alltid tänka på våran prost Järnefors. Så där väldig "helig" var han nog inte.....men bra!
Den andre segelbåten på den tiden var Löjtnant Bergmann, som bodde strax ovanför kyrkan (Klappsta???). Av honom lärde jag mej att umgås med tågvirke, vi tjärade och splejsade och taglade, vi slipade och fernissade de gamla blocken och masten och efter sjösättningen satt vi nere i den ännu helt tomma båten och lyssnade till kluckandet av vågorna ,som kom över från sågverkssidan av fjärden. Det luktade gott av färg och tjära och jag tror att löjtnanten bjöd på ett glas punsch, som var hans favorit 
"nubbe". Hos hans fru fick jag för första gången i mitt liv och givetvis på en torsdag,
ärtsoppa med fläsk ,senap, kall öl och en het, men liten, (=motboken!!!!!!!!) bägare med punsch. Det tycker jag fortfarande om, och ibland lagar jag till den rätten även här i Tyskland.
Den tredje segelbåten blev sedan tandläkarens,dvs min fars båt. En gammal koster, något över 9 meter lång, byggd på 80 talet (1880!), ekbord och eneplugg. Sjövärnskåren i H-sand sålde den och vi hämtade den ett veckoslut vid Älandsbro och jag minns, att det var en mycket varm helg, ty jag brände mej rätt så ofta på alla dessa bronsbeslag, som fanns på däck.Vi hade ingen motor och det tog därför tre dagar för den sträckan!!!!! Den fjärde segelbåten blev sedan Bubben Näströms båt, det kom att bildas en segelklubb och många nya båtar.

Nu får det vara slut på minnen!!!!!!! Hej och en önskan om en snar vår ,säger Hasse