Gunhild erinrar sig om den hemska tiden när Jakobsstad bombades och man fick fly därifrån, hon minns också den inställning som var allmän, att alla utan ersättning skulle hjälpa till där man kunde.
Konrad tjänstgjorde som signalist och vad på svenska förhållanden kan motsvara trossen dvs försörjning av mat, material till fronten. Fyra bröder med Konrad deltog i kriget och alla hade tur och överlevde.
Det värsta, som Konrad fruktade mest var bombningarna efter järvägen, men närmast ett bombedslag, var när bombplanen kom rakt emot honom i Jakobsstad och bombkratern var bara 50 meter ifrån honom.
Under fortsättningskrigets tre år långa belägring av Leningrad, bodde man för det mesta i 'korsu' ett finsk uppfinning av trä/timmer. En sorglig uppgift som manskapet  fick i fortsättningskriget, var att begrava kamrater från Öja och Larsmo. Tanks hade kört över och krossat korsus, och där blev de kvar från vinterkriget till fortsättningskriget.