Det fanns en anordning som kallades 'vandring'. Den fungerade så att en häst gick runt i en cirkel fastspänd i en stång som drev ett kugghjul som drev ett annat kugghjul och detta var ihopkopplat med stängerna som ligger på stenröset. Min mamma trodde att det skulle vara ett bra jobb att köra hästen och slippa det dammiga arbetet på logen där tröskverket fanns som drevs av kraften från stängerna/axlarna som hästen drev runt. Men hon ångrade sig sedan för det var ganska jobbigt för en liten flicka att köra hästen runt, runt hela dagen i jämn fart

När man läste om Christopher Polhem första gången så fanns det inget tvivel om att det var han som uppfann den s.k. polhemsknuten och på så sätt löste problemet med att man kunde utnyttja vattenkraften kilometervis från vattenfallet genom de berömda stånggångarna. Polhem levde mellan åren (1661-1751)
Namnet polhemsknut används mest i Sverige, annars kallas den kardanknut efter italienaren Cardano. Benämningen polhemsknut är efter Christopher Polhem som förefaller ha "återuppfunnit" den.
Cardano ritade 1545 en bild på en ledad roterande axel. Cardanos uppfinning, som sedan kom att kallas kardanknut, möjliggjorde att överföra en roterande kraft från en kraftkälla till en axel som inte ligger i rak linje med kraftkällans axel. Det är inte känt om Cardano framställde en fungerande modell, vilket Robert Hooke gjorde 1676.

Det var möjligt att driva slåttermaskiner, gödselspridare, potatisupptagare, självavläggare och självbindare via hjulen på maskinerna.
Men för att tröska direkt på fältet krävdes dels mycket kraft men framförallt jämn hastighet på tröskverket. Så när skördetröskorna kom så var den delen överspelad för hästarna. I andra sammanhang har det dock kommit kompromisser där en liten motor driver en hydraulpump så att "föraren" lättsamt kan lasta timmer på en hästvagn.

Stillastående kan traktorn via sitt kraftuttag driva tex en höpress eller en kap/klyv för ved.
Man kan kanske göra en jämförelse med vandringen och kalla den "hästens kraftuttag"