Urklipp från 50-talet......

NÄR KARIN ÖHLÈN VAR FÄBODPIGA PÅ KALLSTA "BO'ERN"


Anders Böhlin 2006-08-06

Från en tidning på 50-60-talet
Bild:Skanner Bertil Böhlin
Från en tidning på 50-60-talet

Många av dom som arbetade på fäbodar lever inte längre, ett fåtal kan berätta om hur fäbodlivet gestaltade sig, den här intervjun tycker jag ger en god bild av arbetet och ansvaret som vilade på "fäbodjäntorna".

Signaturen Håve, kanske Folke vet vem det är/var?


Lite bättre text?

Gammal bild av Kallsta Boern avmålad av Kjell Berggren
Bild:A.Böhlin
Gammal bild av Kallsta Boern avmålad av Kjell Berggren

Det är änkefru Karin Öhlén i Västervallto, Nordingrå som vi bett berätta lite grann från ungdomsåren, särskilt med tanke på tiden vid fäbodarna därhemma. Hon är född i Kallsta, Ullånger, och en gren av den bekanta Törnkvistska släkten därstädes. Känner därför det "gamla" Ullånger utan och innan, och har många minnen från sin hemby som hon gärna och med nöje berättar. Men nu var det något om de somrar hon som fäbodpiga tillbringat vid Kallsta 'bo"ern°. Hon var 16 år då uppgiften gavs henna första gången. Man kan nästan ta för givet att dagarna blev räknade, och att det var med den största förväntan som den utsedda dagen randades. Sommarmånaderna vid bodarna var kanske årets arbetssammaste tid, men också den absolut roligaste. Själva fäbodlivet var omgärdat av något sällsamt som kom de unga att se fram emot detsamma, med längtan och glada förhoppningar. Och nu var det hennes tur att axla ansvaret, och tillsammans med byns övrga'utsedda' ta bodarna i besittning. Vilken rolig dag var det inte! Efter en gammal regel skedde flyttningen alltid tre dagar efter midsommar Korna hade val på känn , vad som var på färde, och följde som regel villigt med när det bar av. Och efter kom manfolket och 'klövjade" husgeråden. For Kallstabornas del körde man nu med kärra; då vägen möjliggjorde en sådan transport, men man kan nog ta för givet att det tidigare i allmänhet varit hästryggen, som fått bära attiraljerna mellan byn och fäbodarna Därav namnet klövja. Det var fem kilometer upp till bodarna Munterheten var allmän under färden, och det var med lätta steg som följet drog fram genom en sommarfager skog. Väl framme var det att installera sig i de enkla och kära kokhusen, och nu började den verkliga sommaren. Kallsta fäbodar räknade fem kokhus. Med en fäbodjänta i varje var man alltså lika många, som hade varandras sällskap under sommarmånaderna. Karin Boman hette en av de äldre under fru Öhléns tidigare år, och räknades därför i viss mån ansvarig for ordningen i stort. Vad hade man för sig? Ja, det var ju de gamla vanliga sysslorna med mjölkning kväll och morgon, också gjorde man ost och kokade °blanna". Blev man ledig något tag, ja då samlades man med en stickning i handen. Och var det mot höstsidan, så fanns det ju bär att plocka. Under °bösslannen' fick de sedan vackert ta sig hem under dagen för att hjälpa till, och för att vallen inte skulle lämnas vind för våg, turades man om att stanna var. Det var lätt att få en piga förr berättar vidare fru Öhlen och fram för allt om det gällde att få komma till fäbodarna, var man i regel inte sen att säga ja. Det har blivit andra tider nu...
Och så berättar fru Öhlen vidare.
Kommer ihåg hur en lustigkurre en dag klättrade upp på ett av ladugårdstaken, och med orden'Älskade flickor som uti Kallsta fäbodar är-' skulle hålla tal, Det blev muntert bland flickorna förstås. Också hände det inte så sällan att något manfolk var ute med bössan över axeln, och alltid skulle man i den vevan hälsa på någon i de många fäbodarna. Ibland kom de också med en snörstump i handen, markerande att någon ko kommit bort som man nu var ute och sökte. Det var nog si och så bland med uppgiften om den borttappade, men fäbodarna lockade ju.... Hur nu det än var, bjöds det på riklig traktering när någon hälsade på, och det var fram för allt sötosten, som kom på bordet Och så blev det dans ibland naturligtvis. Den hölls i Bomans kokhus, då det var rymligast. Otto Sundström i Roted spelade munspel rätt ofta, och det hände faktiskt rätt ofta att munnen var åtskilligt öm innan sista dansen på morgonsidan tonat ut.! Ragnar Sydow var uppe i bodarna också och spelade ibland. Han trakterade fiol. Ja, också var det storhelgen. Den hölls visst två gånger på senare tid förresten. Den var efterlängtad som få, och då kom bygdens pojkar på stigarna upp till bodarna. Det dansades, bjöds på förtäring, och stojet och glammet räckte långt fram på morgonsidan.
Också skulle det ju 'legges la va jänten°! Och var det nu något par, som man misstänkte ämnade fortsätta bekanskapen, hände det visst vederbörande rullades in i en matta och tillsammans åkte i luften ute på vallen... Nog visste man att ha roligt!
Men någon ledsam händelse från fäbodåren då? Fru Öhlen minns en. Tillsammans med brodern August hade hon bjudits till Getbergsbodarna. I sitt ställe hade hon ejt en Lydia Vedin från 'Fjälle', som skulle sköta göromålen. Korna råkade inte komma hem just den kvällen, och vederbörande fanns sig föranlåten beqe sig ut och söka dem. Hur det var råkade hon gå vilse. Korna fann hon visserligen så småningom, men hon tyckte nu att de gick åt galet håll, varför hon lämnade dem åt sitt öde. Efter att som hon tyckte sig ha travat på både länge och väl, skymtade hon så småningom vatten Hon följde stranden ett tag, och till sin glädje upptäckte hon helt plötsligt en liten skogskoja framför sig Trött tumlade hon in för att vila en smula, och hade nu turen att träffa trenne skogsarbetare, som just kommit nedifrån bygden. Platsen var Saltsjöns nordöstra strand, n dryg halvmil från fäbodvallen! Karlarna bjöd henne vila över natten, och på morgonsidan anträddes återfärden. Nu var det ingen svårighet att hitta, och så småningom var hon tillbaka igen. Innan dess hade givetvis försvinnandet hunnit ställa till åtskillig uppståndelse bland de hemmavarande, och det var därför med en verklig lättnadens suck, de släppte när hon dök upp på vallen igen. Så gick sommarmånaderna en efter en.. Det var nog arbetsamt ibland när man skulle hinna med att göra ett dagsverke därhemma mellan sysslorna i kokhus och lagård. Man visste nu inte om något annat, och då gick det, framme vid den senare delen av September, var det så dags för flyttning igen. Lite vemodigt var det att stänga dörren, och lämna den kära fäboden åt sitt öde. Men hoppet att få återkomma till nästa sommar fanns där...
Fäbodåren för Karin Öhlens vidkommande tog givetvis slut en gång även de. Genom giftermål kom hon till Västervallto i Nordingrå, och som jordbrukarhustru har hon sedan dess fyllt sin uppgift. Kallsta fäbodar är samtliga borta vid det här laget. Ett bleknat foto, som hon förresten överlämnat till brodern i Ullånger, har emellertid varit ett kärt minne Där såg man ett par av kokhusen, precis som de var en gång. Kan man undra på att en som sprungit barfota över vallens tuvor, söker sig dit i tankarna ibland?
Håve
Artikeln är gjord sent 50-tal,
ev. tidigt 60-tal. Urklippet
ägs av Peter Norlander
(dotterson till Karin Öhlen)
och Bertil Böhlin har redigerat materialet.

Kommentera Tipsa en vn Skriv ut






Carina Näsholm
Carina Näsholm

Inte sista paret ut...

Fotograferade 1975-76 
Alla har vi varit små (mindre)
Lite påfyllning av bilder från Westins foto
 FRÅN ULLÅNGER OCH GRANNSOCKNARNA

Som vanligt tar jag bort bilder, om det är någon som inte önskar vara med. Hoppas också att Ni rättar till förväxlingar och fel (ex. spegelvända motiv, bruden på rätt sida om brudgummen o.s.v.)...

Läs mer
Varför det kallas 'Stensland' kan kanske framgå 'lite' av bilden. Björn Olof visar här  en kvarbliven kanonkula för Tidnigen Ångermanlands Anders Lidén, från Ryssarnas läger här när de landsteg innan de red upp till Tokriset. Lena Hermansson t.v. Kultursekreterare i Kramfors Kommun gjorde ett upprop i lokalradion, för att få material till 300-årsminnet av Rysshärjningarna. 

Landstigningsplatsen och platsen för slaget 300 år efteråt

Vi fick se en kvarbliven kanonkula, från Ryssarnas läger i Stensland

Lena Hermansson t.v. Kultursekreterare i Kramfors Kommun gjorde ett upprop i lokalradion, för att få material till 300-årsminnet av Rysshärjningarna. Lars Högberg...

Läs mer
Många historier om V Järnefors...

Regementets Dag i Ullånger i Augusti 1955

Visste Ni att det finns en förening som heter MMS? som betyder: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv, jag hade iallafall ingen aaaning om det, hur som helst på deras hemsida...

Läs mer

Många gamla foton att titta på....
 
Skolkort från Strinne och Geresta Skolor i Bjärtrå 1954-56

Artiklar före och efter Folke Bohmans boksläpp 2019

Som synes...2007 var denna artikel i Ullångersbladet och nu  har 7759 personer  läst den, förstorar det skannade, så går det lättare att läsa om en man som tordes ha en egen uppfattning. Han läste sig till att Jesus riktiga fader fanns i templet..
 I huset uppe i Lillåkersjön satt Erik Danielsson och skrev....

« Föreg. Nästa »



Kyrkstigen - Vildmarksleden
Panorama Högberget


Panorama Buskberget

Årets Ullångersbo


Ankrece 09

Film Invigning cykelled


Film spelmanstämma 07


Nisse Vestin

Förstasidan Artiklar
Ullångersbladet
Ansvarig utgivare:   Anders Böhlin
Webmaster:   Anders Böhlin
Redaktion:   Anders, Eileen, Hans, Ida, Olof