Tjusig Affär
En frisk vind blåser genom håret när jag går längs Söders gator. Jag undrar hur det blir det här. Stockholmare ska ju vara så snobbiga och otrevliga. Men att det är vackert kan man inte säga något om, husen sträcker sig i sin elegans och bryter av mot den inte så längre blåa himlen.
Den orangea skylten med sin gröna text sticker ut från omgivningen. Cajsa Warg Söder, butiken för matälskare. Jag kliver in i någon slags orientalisk värld. Det spelas klassisk musik och allt går i varma färger. Trähyllorna sträcker sig mot taket allt bildar någon slags harmoni. Där på står bröd, kryddburkar, tryfflar, marmelader, kakor och te, nästan allt är ekologiskt eller kravmärkt.

Första uppgiften
Eftersom att min kära moster jobbar här, lyckas jag undvika det där pinsamma första samtalet som praoelev, då man måste presentera sig och blir visad vart man ska. Istället får jag direkt gå ner till det unisexa omklädningsrummet där jag får ett grönt förkläde och en orange T-shirt som det på ryggen så fint står: "Primör på Cajsa". Jag känner mig lite som skylten utanför och får en hätta att sätta upp håret med. Hygien är extremt viktigt eftersom att jag ska jobba med mat. När jag är redo i klädväg ska jag börja fördela dagens lunch i lunchlådor. Ungefär 400g mat i varje låda. För att stänga lådan använder man en mycket besynnerlig maskin, den ser ut som ett stort våffeljärn, utan själva våffeljärnet, istället är där ett fyrkantigt hål, precis för att lådan ska få plats. Därefter drar man plast över lådan och trycker ner locket på maskinen. Då smälter plasten mot lådans kant och vips så är det en mikrovågstålig lunchlåda.
Sedan gör jag lunchdisken fin med ny fräsch frukt, små smörpaket, nyskivat bröd och sallad. Salladen består av lite rivna morötter, några salladsblad och två tomater i en inplastad liten låda. Under tiden jag gör lunchen blir jag presenterad för några personer. Clara, hon ser väldigt snäll ut och jag får en känsla av trygghet. Per, en delägare, ser inte så mycket av honom, han verkar röra sig mellan Cajsa Wargs två butiker. Måns, en av delägarna. Han pratar rapp stockholmska och jag får en stark känsla av Måns i Pelle Svanslös. Asta, den yngsta i personalen som är 19 år och verkar ganska trevlig. Martin, kocken, verkar rolig och trevlig.
Martin nr 2, kökshjälpen, som jag snabbt förstår inte pratar svenska, och jag får förklarat för mig att han är från Belgien och bara kan tyska och lite engelska.

Kyligt
Lite senare på dagen släntrar Julius in, min handledare. Han är jättesnäll och runt tjugo år. Men han är väldigt vimsig och under min praotid ser jag honom snubbla säkert fyra gånger och missa papperskorgen minst sju.
Efter att jag gjort färdigt lunchen ska jag kolla såserna. Då är meningen att jag ska ta bort de som går ut inom två dagar och plocka fram nya såser till de tomma hyllorna. Jag gör en lista och går till kylrummet för att hämta det jag behöver. Kylrummet ligger vid utgången för leveranser och korridoren består av staplar med kartonger som skall återvinnas. Jag kommer fram till en grå skjutdörr som bara kan skjutas mot mig. Det gör det lite krångligt eftersom att utrymmet mellan dörren och väggen är precis så att man kommer förbi. Jag går in i det lilla rummet och stänger dörren efter mig. Jag slås av kylan som far genom min kropp. Det ligger vakuumförpackade potatis och grönsakspåsar, stora burkar med majonnäs och andra ingredienser på hyllorna bredvid mig. Framför mig reser sig lagerhyllan med såserna. Jag drar fingrarna längs hyllplanen, såserna registrerade med datum och namn framför.
Hot aioli, 3 st. Lime aioli, 4 st. Aioli, 6st. Mina händer blir kalla av kylan från burkarna och jag inser att bearnaisesåsen inte finns i lager. Jag dumpar såserna i en back och bär mödosamt ut den från lagret i en till synes omöjlig uppgift, att få igenom mig och backen mellan dörren och väggen. Men efter ett litet tag har jag lyckats krångla mig ut. Jag får en varm känsla i hela kroppen efter att ha stigit ut från det obehagliga kylrummet.

Åh lunch!
När jag kommer tillbaka till arbetsbordet, ska jag trycka ut etiketter på burkarna, det gör jag genom att slå in ett fyrsiffrigt tal i vågen. Jag ställer burken på vågen och en etikett trycks ut: hot aioli 9.95 kr. Jag fäster den på burken och fortsätter med uppgiften. Jag sätter ut de färdiga burkarna i kyldisken. De såsburkar som redan står på hyllan ska stå längst ut och jag puttar in de nya bakom dem. När jag är färdig är det dags för lunch. Jag får ta vad jag vill av det som lagas i butiken. Det är som ett litet himmelrike i jämförelse med skollunchen med pastasallader, kycklingspett, bönsallader, grillad kyckling och vegetarisk paj. Jag tar friterad fisk med bulgursallad och världens godaste brownie till efterrätt. Lunchen varar i en timme så jag hinner strosa runt lite på gatorna runt omkring. Man märker att Söder är de kreativas ställe. Det finns designaffärer överallt och second hands runt varje gatuhörn.

Mixaaaaa!!
När jag är tillbaka får jag göra ny bearnaisesås eftersom att den gamla är slut. Jag får ett recept och blandar ingredienserna i en stor bunke. Det blir extremt mycket bearnaisesås. Nu ska jag "pytta" såsen, vilket betyder att jag ska hälla upp den i burkar och sätta på lock. Därefter märker jag ut så många burkar som ska stå framme i affären och resten går jag in i det fruktade kylrummet med. Sedan får jag göra hommous. Det är en kikärtsröra. Jag följer receptet jag fått och mixar allt med den stora stavmixern. De sätter upp stänkskydd runt min bänk och jag får ställa mig på en pall. Mixern är ungefär lika stor som min arm och jag sätter på den, WOOOOOM. Det stänker överallt och jag försöker mitt bästa för att inte smutsa ner allt för mycket. När sedan Julius kommer för att kolla hur det går, ser jag hur hans ansiktsuttryck ändras till något chockad. Efter att ha städat upp och pyttat hommousen så får jag skära upp browniesen. Den är helt saligt god och de övriga i personalen är inte blyga för att smaka lite på hörnbitarna. Jag plastar in kakbitarna och lägger fram dem på ett fat i affären. Därefter är min dag slut och jag kan gå hem. Det har varit en bra dag, och det där med att alla stockholmare skulle vara otrevliga tycker jag är ett mycket falskt rykte.

Frågor och svar
Veckan rullar på i ungefär samma mönster. Jag får vara lite i köket med Martin och Martin. Vi gör Blondies, som brownies fast med vit choklad istället för den mörka.
På fredagen anordnas en kräftskiva för personalen och det pratas mycket om det. Jag själv bytte ut den för att gå på Håkan Hellström, vilket kanske inte var ett så smart val.
Under andra veckan har jag fått in en rutin på dagens lunch så det går rätt så snabbt. Jag har fått en rutin på det mesta faktiskt. Jag lyckas till och med hjälpa ett par kunder!
Eftersom att deras enda fackrepresentant jobbar på Cajsa Warg Vasastan får jag intervjua någon från personalen. Det blev Clara som fick denna stora ära. Jag satte mig på min arbetsbänk och ställde mina frågor medans hon fördelade kött.
Hur är det att jobba här? Känner du dig väl bemött frågade jag med papper och penna i handen.

• Det är jätteroligt och ibland jättestressigt, man lär sig saker hela tiden! Jag känner mig mycket väl bemött. svarar hon och ler.

Vad jobbar du med och vad gör man då? fortsatte jag.

• Jag jobbar i gardängen, färskvaruansvarig eller nåt sånt. Man beställer och tar emot färskvaror, styckar kött, fisk och fågel, gör burgare och sådana grejer. Som sådant här, säger hon och nickar mot köttet hon fördelar.

Ah okej. Nästa fråga. Tycker du det är jämställt?
Hon funderar ett tag och tar sats för att säga något men tystnar. Sedan säger hon.

• Det är ju mycket mer tjejer i personalen, men i ledningen är det ju nästan uteslutande killar, men jag känner mig inte orättvist behandlad.
  Jag tolkar det som att det inte är speciellt jämställt.

Hur viktigt är hygien?

• Det är mycket, mycket viktigt! Vi använder plasthandskar och engångsskärbrädor, byter kläder varje dag eller om de blir smutsiga, jobbar vid olika platser med olika saker, vi har hättor för att inget hår ska komma i maten.

Hur många plasthandskar använder ni per dag? (inte så viktig fråga men har undrat det jättelänge!)
- Oj, Jag använder säkert 50 till 100 st. per dag. (100st i ett paket)

Fint avslut.
Jag börjar få en hemmakänsla här på Cajsa Warg och det känns lite sorgligt sista dagen. För någon som älskar mat är det här perfekta stället att jobba på, man får testa nya varor och säga vad man tycker om dem, jobba med bra råvaror och helt enkelt jobba med mat. Det är däremot inte det jag vill jobba med i framtiden, men alla här verkar vara nöjda och glada.
Jag får som en belöning en varukasse som jag får ta vad jag vill i. Jag plockar goda teer, choklad, pasta och lemonad. Jag känner mig lite nedstämd över att sluta men det känns ändå otroligt skönt. När min dag är slut byter jag om och lägger min t-shirt i tvätten. Sedan lämnar jag den fina affären med de varma färgerna och går promenaden hem längs Söders gator i det småkyliga augustivädret.