Jag stiger in genom dörren till dansskolan och möts av ett tjugotal med 3–4 åringar som precis haft sin lektion för veckan. Alla glada och spralliga med energi som inte riktigt släppts av danspasset. Isabel släpper ut dansarna med hjälp av sina två ledare, alla med träningskläder och Street Feet loggan på bröstet. Tillsammans går jag och Isabel upp till samlingsrummet, ett rum fyllt med tavlor och bilder från tidigare shower flera år tillbaka. Vi slår oss ner i sofforna, ivriga att påbörja intervjun.

När Isabel ska berätta för mig hur hon startade upp dansskolan så var hennes svar enkelt.

- ”Det bara blev” svarade Axnér

Allt började redan när Axnér var i ung ålder, redan vid 3 år började hon hitta ett intresse i dansen. Det var då hon flyttade från Enköping till Östersund, hittade en dansskola där och valde att börja. När hon sedan flyttade tillbaka till Enköping vid 8 års ålder blev hon besviken. Axnér hade redan då fått tanken, varför finns det inga dansskolor i Enköping?

Isabel fick i tidigt tonår åka till Västerås när hon skulle dansa. I högstadiet ändrades det, hon skulle börja dansa i Stockholm. När hon sedan skulle börja Gymnasiet så fanns inget snack om saken, hon ville gå på dansgymnasiet i Stockholm. 3 år, i 3 år fick hon studera på dansgymnasiet.

Men under en av dessa somrar så saknade Isabel ett sommarjobb. Att starta ett dansläger verkade då som en rolig och smart lösning. Isabels pappa hjälpte henne att skriva ut broschyrer om Isabels läger och lämna dem i folks brevlådor. 7st anmälde sig till ”Dansa med Isabel”. I tidningen skrev man om Isabels idé.

- Jag var överlycklig, där och då kändes det extremt mycket.

När Axnér var 15 fick hon erbjudandet av studieförbundet vuxenskolan att hålla i kurser under deras regi. Under den tiden höll Isabel sina kurser i en liten danssal ovanför Joar Blå i Enköping. Resan fortsatte i superfart och vid 19 års ålder så startade Isabel Funky Kids tillsammans en jobbarkompis.

Däremot så var dansskolan ett förkoreograferat koncept och Isabel ville göra eget, därför bestämde hon sig för att gå på balettakademin, en professionell dansutbildning i Stockholm.

Medan Isabel studerade på balletakademin så bollade hon med Street Feet som hade blivit en förening året innan, då höll föreningen till på Idrottshuset i en liten sal. När Axnér sedan var färdigutbildad gick hon raka vägen till Nyföretagarcentrum och startade Street Feet som firma.

- Det började i en väldigt liten skala men vi växte ur lokalerna ganska fort.

Idag har Street Feet sin lokal bakom järnvägsstation i Enköping och varit där sedan 2013.

Något som Isabel kan ångra är att hon inte själv hann dansa efter att ha startat firman.

- Detta exploderade och tog all min tid.

Men Axnér ser inte på det som något dåligt, tvärtom, hon känner sig väldigt tillfreds med hur det är och hur det har blivit idag. Dansskolan har fått ett bra rykte i Enköping och många vill dansa på skolan.

Med tanke på att Axnér har en sådan stor drivkraft så har det ibland gjort att hon nästan bränt ut sig. 800 dansare på dansskolan med föräldrar och anhöriga som inte alltid blir nöjda, hur mycket Isabel än försökt.

- Det är det tråkiga i detta, att alla inte blir nöjda trots att man lägger hela sitt hjärta i det.

Dansskolan har kommit till att bli något väldigt personligt för Isabel, vilket hon är stolt över. Men ibland kan hon ha svårt att sära på jobb och privatliv. Det var först när Isabel skaffade barn som hon kände att det inte längre funkade att jobba alla 7 dagar i veckan. Det var då Axnér började anställa fler som kunde jobba på dansskolan och idag har hon ca 25st ledare som har grupper allt från åldrarna 3–60+ år.

Som egenföretagare så ville Axnér ge ut en hälsning till dem som drömmer om att nån dag starta eget.

- Våga pröva dina vingar, om du startar eget så måste du veta med dig själv att du har en hög arbetsmoral, att du verkligen brinner för det.

När jag lämnar dansskolan och intervjun med Isabel så inser jag hur stort detta är, vilket fantastiskt projekt det kom till att bli till slut.