- Viljan att hjälpa andra människor gjorde valet enklare

Jag möts av en glatt hej från Charlotta Hemlin i poddstudion på Westerlundska Gymnasiet. Vi började strax därefter prata om hur dagen varit för att senare komma in på allt som hon har hunnit med under sina 25 arbetsår. Hon är en före detta journalist som idag har bytt riktning och blivit lärare.

Hemlin är född i Västerås och har växt upp i Orresta med sin mamma, pappa och lillebror. Karriären började egentligen redan på Orrestaskolan, när hon var drygt 7 år. Den stora drömmen då var att bli författare men främst att få fylla ett helt bibliotek med sin bästavän. Hon beskriver att hennes skolgång gick fort, efter Orrestaskolan fortsatte högstadieåren på Västerledsskolan för att sedan läsa samhällsvetenskap på Westerlundska gymnasiet där hon gick ut med en högskoleförberedande gymnasieexamen.

Hemlin hann med mycket under de första åren efter gymnasiet. Året efter studenten pluggade hon på folkhögskolan i Jönköping för att sedan kunna ta sitt pick och pack och flytta till Chicago i USA, där hon pluggade på collage i ett år. Första halvåret hemma i Sverige igen jobbade hon som lärarvikarie. Detta var bara något tillfälligt då hon var väldigt bestämd om att hon inte skulle gå i sin mammas fotspår och bli lärare.

 Hon älskade fortfarande att skriva och med året förändrades drömmen drastiskt när hon kom på att man även kunde skriva artiklar. Då flyttade hon till Göteborg och började plugga på Journalisthögskolan, där fick hon en väldigt bra utbildning med flera erfarenheter. Det var under praktiken på Sveriges Radio i Göteborg som Hemlin fastande för radio. Efter 3 år var utbildningen färdig och hon blev anställd Enköpings-Posten där hon tidigare hade jobbat extra på somrarna under perioden hon utbildade sig. Intresserad frågade jag vad det egentligen innebar att jobba på en lokal tidning. Hon förklarar att under anställninen fick hon uppdrag som innebar både att intervjua och skriva.

- Däremot fota har jag aldrig gjort, när jag jobbade på tidning hade vi fotografer. För övrigt fanns det inte heller datorer när jag började som journalist, vi skrev på skrivmaskiner.

 Hemlin fortsätter med att beskriva att det inte kändes helt rätt, det var ju radio hon hade fastnat för och ville jobba med. Med tiden fick hon möjligheten att börja jobba på P4 i Borås, den möjligheten tackade hon gladligen ja till och sa omedelbar upp sig från Enköpings-Posten. Väl där fick hon börja jobba med lokala nyheter, som till exempel nyhetsinslag om politiker eller skolor. Efter det blev hennes främsta uppdrag att vara programledare för bland annat kulturprogram och nöjesprogram.

 Hon berättar att under en period så sände hon väldigt ofta morgonprogram, både på P4 och P1.

- Då började man jobba klockan fyra på morgonen, och så börja de sändas klockan sex! säger hon med ett skratt.

Hon fortsätter att beskriva att ofta hade ett schema med till exempel manus och artister men att man också måste kunna vara spontan och kunna anpassa programmet efter hur dagen ser ut. Den 28 september 1994 var dagen då Estonia sjönk, den dagen höll Hemlin morgonprogrammet i P4. Hon beskriver att det blev en väldigt speciell sändning.

- Från att det var en vanlig morgon där vi börjar sända klockan 06.00 med ett tydligt schema, så fick allt ställas in och jag och mina kollegor fick improvisera så att innehållet i programmet skulle vara passande efter hur situationen såg ut.

Vid 35 års ålder hade Hemlin jobbat flera år på Sveriges Radio i olika städer.

- Trots att jag hade ett roligt jobb på Sveriges radio, tyckte jag att man kunde göra mer nytta!

Hon fortsätter att beskriva att hon tycker det är roligt att gå i skolan, att hon älskar det svenska språket, grammatik och litteratur. Så från att inte vilja bli lärare var det något hon började fundera mer och mer på. Men viljan att få hjälpa till övervägde och Hemlin utbildade sig till svenska- och medialärare.

Idag jobbar hon på en gymnasieskola i Enköping. Men hon beskriver att hon inte kunnat lämna journalistyrket helt. För ett tag sedan spelade hon i en lärarpodd som idag inte sänds. Idag skriver hon i stället krönikor i en lärartidning. Även fast hon beskriver att hon är glad över beslutet att gå från journalist till lärare kan hon känna att hon saknar journalistiden. Och framför allt att spela in radio! Jag avslutar genom att uppmana henne att ta upp podden igen.

- Det är absolut inte omöjligt! säger Charlotta.