Spelare nummer två blev tränare nummer ett

Hans fotbollsintresse började redan i tidig ålder, där han framför allt brukade spela på framsidan av huset i Bosnien. På den slitna asfalten kunde han stå och jonglera och trixa med bollen. Idrotten i skolan bestod ofta av bollsporter, där de spelade skolor mot skolor och klasser mot klasser. Han spelade även fotboll i ett lag och minns att de alltid hade brist på träningsmaterial. Dzevad säger att de kunde vara 15 till 20 barn på träningen men det fanns bara en boll. Det fanns inget stopp och inget som hindrade de unga killarna på planen. Redan vid nioårsåldern spelade han och hans lag 11 mot 11, vilket innebär en fullstor plan. Idag spelar barn i den åldern på mindre planer med färre spelare, vilket Dzevad tycker är bra. När han var liten så spelade Dzevad med nummer 2 på ryggen och som högerback. På den tiden hade man startelvans nummer på plan 1–11 och varje tröjnummer hade en specifik position.

När Dzevad kom till Sverige som 14-åring var det viktigt för honom att spela i ett lag för att hålla fotbollsintresset vid liv. Men det var även ett bra sätt att snabbt få nya vänner och lära sig det svenska språket och komma in i det svenska samhället. Genom att umgås med nyblivna kompisar var den stora förändringen enklare för honom.

Nu när Dzevad är vuxen är fotbollen fortfarande ett av hans största intressen, men nu på ett annat sätt. I dag får han utlopp för sin passion som fotbollstränare för ena sonens lag i ESK, samt även som lärare på NIU fotboll. Dzevad förklarar att det som han tycker är roligast med jobbet är mötet med elever och kollegor. Kombinationen av att både arbeta på IM och NIU passar honom väldigt bra. Westerlundska gymnasiet är en otroligt fin skola och arbetsplats dit han går med glädje varje dag.

Föreningslivet behöver engagerade vuxna och Dzevad är en av dem som outtröttligt skapar de bästa möjligheterna för barn och ungdomar att utvecklas till lika intresserade och duktiga fotbollsspelare. Dzevad förklarar att det var självklart för honom att hjälpa till som tränare när hans ena son började spela fotboll. Det är hos dessa 13-åringar han hittar sitt driv som tränare och att föra intresset för fotbollen vidare.

-Jag mår utmärkt av att stå på en fotbollsplan och arbeta med utveckling. Detta i en miljö där vi har roligt tillsammans, berättar Dzevad med ett stort leende.

Det är även viktigt att hålla sig uppdaterad som tränare och det gör han genom att läsa och lyssna på olika fotbollsinslag på TV och genom poddar, gå på olika utbildningar, besöka elitmiljöer, organisera och leda fotbollsträningar mm. Dzevads främsta mål är att ta vara på alla utvecklingsmöjligheter och bli den bästa tränaren han kan bli. Fotboll är en komplex idrott och att vara tränare innebär att man måste ha kunskaper inom många olika områden, menar Dzevad.

Det går inte att ta miste på att Dzevad trivs på planen. Glädjen han känner smittar av sig på de unga på planen oavsett om det är på Korsängsfältet med NIU-elever eller på Enavallen med 13-åriga killar. Dzevad vill att alla individer ska utvecklas och fungera bra tillsammans. För att lära ut fotboll är det fördelaktigt, kanske nödvändigt om man har spelat fotboll själv. Man lär sig mycket av att bara spela. Han fortsätter att förstå spelet och de situationerna som uppstår är en förutsättning att du kan lära ut, ge goda tips och råd. När man lär ut fotboll behöver man vara en organisatör och ha en pedagogisk förmåga att visa och förklara. Det är viktigt att ha tålamod som tränare eftersom det alltid finns något att lära sig och utveckla hos spelarna och det tar tid. För många elever är han tränare nummer ett och den som vet att fotbollen kan ta dem dit de vill. Dzevad kollar nu på klockan och märker att det är dags för honom att bege sig för att hinna till träningen. Han tackar för sig och åker nu iväg till den kalla och snötäckta planen.