Under de senaste åren har användningen av lustgas som berusningsmedel ökat bland ungdomar i Sverige, vilket väcker oro på grund av de potentiella hälsoriskerna. Lustgas, eller dikväveoxid (N₂O), är en färglös gas med smärtstillande egenskaper som traditionellt används inom sjukvården vid exempelvis förlossningar och tandvård, samt i livsmedelsindustrin som drivgas i gräddsifoner. På senare tid har dock gasen blivit allt vanligare som ett rusmedel bland unga, där den inhaleras för att ge en kortvarig känsla av eufori och yrsel (Folkhälsomyndigheten, 2024).
Enligt Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) är det dubbelt så vanligt att lustgasanvändare har druckit alkohol jämfört med övriga personer (87 procent jämfört med 43 procent). För narkotika är denna skillnad ännu större, där 18 procent av lustgasanvändarna uppger att de har använt narkotika, jämfört med endast 2 procent av övriga personer. Detta tyder på att lustgasanvändning ofta förekommer tillsammans med annan substansanvändning (CAN, 2022).
Många ungdomar uppfattar lustgas som ofarligt på grund av dess lagliga status och användning inom sjukvården. Gasen är lättillgänglig och kan köpas lagligt för vissa ändamål, vilket gör den enkel att få tag på. Dessutom är ruset kortvarigt och ger ingen baksmälla, vilket kan bidra till uppfattningen om dess ofarlighet. Grupptryck och nyfikenhet spelar också en stor roll, särskilt vid fester där andra redan använder gasen (Länsstyrelsen Södermanland, 2023).
Trots den uppfattade ofarligheten kan användning av lustgas innebära allvarliga hälsorisker. Kortsiktiga effekter inkluderar yrsel, balansproblem och syrebrist, vilket kan leda till svimningar och olyckor. Vid upprepad användning finns risk för allvarliga och i värsta fall bestående skador på nervsystemet och hjärnan, exempelvis B12-brist och nervskador som kan orsaka förlamning (Giftinformationscentralen, 2023).
För att motverka användningen av lustgas bland unga krävs både information och regleringar. Skolor och föräldrar har en viktig roll i att upplysa om riskerna, och myndigheter kan arbeta för skärpta lagar kring försäljning. Regeringen har föreslagit en ny lag om lustgas som syftar till att motverka dess användning som berusningsmedel. Förslaget innebär bland annat att lustgas inte ska få säljas eller på annat sätt lämnas ut i näringsverksamhet om det finns särskild anledning att anta att den ska användas för berusning (Regeringen, 2024).
Sammanfattningsvis kan lustgas verka ofarligt vid en första anblick, men dess effekter kan vara både farliga och långvariga. För att skydda ungdomar från hälsorisker och negativa konsekvenser krävs ökad medvetenhet, utbildning och skärpta regler. Genom att arbeta tillsammans kan vi minska användningen av lustgas och skapa en tryggare miljö för unga i Sverige. Miljojka Milivojevic, som går BF22 tycker det borde vara svårare för unga att få tag i lustgas.
Varför tror du att fler ungdomar använder lustgas?
– Alltså, jag tror det är mycket för att folk vill känna själva effekten liksom. Det går snabbt, man blir lite snurrig och fnissig typ. Och det är rätt lätt att få tag på också, jämfört med andra grejer. Sen är det ju många som testar det ihop med kompisar, som en grej på fester och så. Det har liksom blivit lite av en trend. Man ser ju massa videos på TikTok och sånt där folk använder lustgas, och då blir man nyfiken och tänker “okej, kanske jag också ska testa?”. Och sen finns det nog också vissa som mår dåligt och använder det för att typ fly lite från verkligheten.
Vilka är de största hälsoriskerna med lustgas?
– Det är faktiskt rätt läskigt egentligen. Direkt när man tar det kan man få syrebrist och typ svimma, eller känna sig helt snurrig. Och i värsta fall kan man faktiskt dö av det. Men det är inte bara nu direkt, utan om man håller på med det mycket så kan det skada nerverna i kroppen och hjärnan. Man kan få problem med att röra sig normalt, och det kan påverka hjärtat och lungorna också. Det är liksom inte så ofarligt som vissa tror.
Vad kan samhället göra för att minska användningen av lustgas bland unga?
– Jag tycker det borde vara svårare att få tag på det, kanske höja åldersgränsen eller nåt sånt. Och sen borde skolorna snacka mer om det, typ ha föreläsningar eller prata om det i klassen så man fattar vad det faktiskt kan leda till. Föräldrar borde också ha lite koll, snacka med sina barn och kolla vad de gör på sociala medier. Det gör faktiskt skillnad om man pratar om det hemma.
