I och med covid-19 har detta förvärrats. Eftersom de flesta studier bedrivs på distans har det blivit svårare både för elever och lärare i skolan. Frånvaron har ökat, undervisningen blir svårare och man kan inte få den hjälp man behöver, som man annars skulle fått. Det krävs ett stort eget ansvar och disciplin hos eleverna för att inte hamna efter. Tyvärr ökar bara psykiska ohälsa bland eleverna. Många jag pratat med har orimligt höga krav på sig själva som i sin tur leder till många sömnlösa nätter, ångest och oro.

Man kan inte blunda för det, det är detta som är verkligheten. Det är omöjligt som elev att prestera på topp hela tiden för att kunna nå det där A i betyg. Vi alla är människor och man går igenom bra och dåliga perioder under livets gång. Detta måste man kunna se över. Flertal gånger under läsåren kommer det en kort period där många prov, seminarium, inlämningar osv. dyker upp. Detta får konsekvenser då man oftast inte kan göra allt samtidigt. Det är då man börjar prioritera det som är viktigast. Man satsar på det ena och kanske skiter i den där inlämningen och tänker att man kan göra den senare.

Till stor del tror jag även lärarna har det lika stressigt. Det går nog hand i hand, om eleverna inte har det något bra i skolan tror jag lärarna knappast tycker det är kul att undervisa. Men varför sker det då ingen förändring? Jag tycker det bör tas en extra titt över detta och förbättra dessa problem. Skolan ska inte vara förknippad med ångest, oro, klump i magen och orimliga prestationskrav. Jag talar nog för alla när jag säger att jag vill se en förändring så den psykiska ohälsan minskar kring ungdomar och unga vuxna.