Mötet med de döda

En sen fredagskväll satt dom fyra kompisarna hemma hos Kalle. Klockan började närma sig halv ett. Och det var dags att gå hem. Markus hade en lång väg att gå hem genom den mörka skogen. Kalle erbjöd sig att följa honom hem, men Markus tackade nej. Det var inte så farligt att gå. Det var bara att gå igenom parken över kullen och igenom den mörka skogen.

Nu gav han sig iväg hem. Markus började gå, men snart saktade han ner. Det var som om någon följde efter honom. Han vände sig om gång på gång men kunde inte se någon. Han kunde se skuggor och det prasslade i löven. Markus kom fram till kullen där han snubblade på en sten. Han reste sig snabbt och började springa över kullen. Han tänkte att om jag bara kommer över kullen så kan jag säkert gömma mig i den mörka skogen. Han sprang så fort han bara kunde. Det enda han ville var att komma hem. Han märkte inte farbrorn som kom och gick så han sprang rakt i famnen på den gamle mannen. Markus var så rädd att han inte hann stanna. Efter en stund saktade han ner och började gå. När han hade gått en bit så såg han ett svagt sken inne i skogen. När han sakta började gå mot skenet hörde han musik spelas. Han blev genast nyfiken. När han kom fram till platsen så såg han bara en stereo och blinkande disco lampor. Han skrattade för sig själv. Det var nog bara Kalle och dom andra som ville skoja.

När han står där och kollar får han plötsligt en knuff i ryggen, han ropar:
– Kalle, kom fram det är inte kul. Plötsligt får han en knuff till och en till
– Det är inte kul, ropar han allt vad han kan. Ingen svarar. Det är sådär dödstyst. Allt slutar att fungera. Markus skriker när han får syn på en varelse som kollar på honom. Det kommer bara fler och fler. Det enda han ser är stora vita varelser
– Det är inte kul! skriker han, men ingen svarar. Dom kommer bara närmare och närmare. En av dom stora varelserna tar honom på axeln. Han rycker till. Det känns som en kall hand som håller hårt på hans vänstra axel. Han försöker komma loss men den stora varelsen släpper inte taget. Han ser ett svagt ljus när han faller till marken. Dom stora varelserna försvinner. Han känner en hand som tar på hans huvud, det känns inte som en hand från dom stora varelserna. Det känns varmt och mjukt. Han hör en röst han känner igen. Det enda han tänker är att han är död, han hör sirener som tjuter. Han försöker öppna ögonen men det gör ont. Men han lyckas till slut öppna ögonen men måste genast blunda igen. Det var starka lampor riktade mot honom. Han kände att någon smekte hans kind och sa Markus vakna.