Vi stod och berättade om vår ide´ för prästen om att vi ville ha en pojke som Lucia. Men hon bara skrattade åt oss som om vi skämtade. Varför skrattade hon kan man undra? Hon tyckte de var det mest idiotiska hon hade hört. Blicken som vi fick var verkligen är de här ungarna så dumma i huvudet? Det var som om det var självklart att det skulle vara en flicka som Lucia. Förlåt men hur fan tänker man? Är vi fortfrande kvar på 1900-talet eller vadå?
Jag menar ska vi har en tjej som Lucia för de gamlas skull, bara för att dom ska bli nöjda? Liksom snälla, dom får respektera oss precis som vi respekterar dom. Är de verkligen så svårt att acceptera att en pojke skulle kunna vara Lucia? Jag fattar inte grejen. Är de nått jag har missat? Säg en bra anledning till varför det skulle spela någon roll att vara tjej eller kille. Vad är det som är så snett med det?
Varje gång man är hos sin farmor/ farfar/mormor/ morfar eller någon gammal person kommer ju alltid det eviga tjatet om man har någon pojkvän, eller om de finns några söta pojkar i skolan. Det är som om de bara kan tänka sig att en tjej ska vara kär i en kille, och en kille kan ju inte vara kär i en annan kille, det går ju inte. Det är ju helt omöjligt i deras huvuden. Tänk den pressen man får på sig om man kanske är tjej och gillar tjejer och så får man höra det tjatet. Tänk om man är osäker och rädd för att komma ut. Man kan ju inte säga att man blir taggad att berätta för människor om det när dom säger att det måste vara en kvinna och en man, annars är det inte okej.
Det jag ville få fram är att könsroller är skit! ALLA borde få vara sig själva utan att det antyds något annat, att de är konstiga eller att det är något fel på dem. Jag har bara en sak att säga: VA DIG SJÄLV!
