Ond tanke?

Jag tror ännu inte vi sett slutet på vad människor är kapabla att göra mot varandra. Det är en mänsklig handling rent formellt då en människa utfört den, men den är inte mänsklig i betydelsen human/ kärleksfull. Värderingsmässigt kan man kalla den djävulsk, diabolisk, och mannen i fråga kan därmed sägas ha ett djävulsmedvetande, alltså ej ett helt mänskligt sådant. Djuriskt kan det ju inte kallas för så gör inte djur mot sin egen avkomma.

Han bör väl bara spärras in på låst avdelning och genomgå någon form av terapi/behandling. Men om en sådan verkligen kan förändra honom vet jag inte. Finns det så effektiva metoder idag?


I bildligt tal är det mycket effektivt att kalla någon "omänsklig", eftersom det är ett så starkt avståndstagande till denna. Men det är inte ett omdöme som har någon egentlig innebörd.

Ja; den här mannen är en människa. Vi kan kalla honom "sjuk" och "onormal" människa, men detsamma kan ju sägas om färgblinda. Bara för att man är annorlunda så är man inte med detsamma "omänsklig". Och även om den här mannens beteende är något vi fördömer så räcker ju inte det för att vi skall kalla honom omänsklig. Är inte mördare i sådana fall också omänskliga, precis som tjuvar och bedragare? Var skulle vi dra gränsen? Det är inte vettigt att resonera på det viset.


Men kan en människa ha omänskliga tankar & begär?
Det är jag fullt övertygad om, MEN, vad krävs för att omvandla tanken till handling? Jag och många med mig antar jag, har hört diverse planer på vad som i mina öron är horribelt, men de omsätts inte i en verklig handling. Vad krävs för det egentligen? Är det något som händer i en människa när tanken blir en handling, eller finns den möjligheten från början, alltså föds man med den kapaciteten eller är det påverkan från miljön?


Det är främst uttrycket omänsklig som jag opponerar mig mot, det finns bättre ord att beskriva egenskapen.
Jag utgår ifrån att eftersom alla människor faktiskt är nästan likadana, att vi faktiskt rätt bra kan förstå, mer än vi vill medge, de mörkaste drifterna.

Det sägs att tillfället gör tjuven, men det är nog tillfället som gör den värre brottslingen många gånger.
"När möjligheten att begå ett brott uppenbarar sig för människan, och hon därmed frestas att falla för betet som lagts fram,blir brottets förverkligande mera sannolik."