Förr i tiden

Förr i tiden var det blommor och choklad,
Som gjorde den lilla flickan glad.
Och även nu kan jag tänka mej,
Att på sina ställen finns en och annan sådan tjej.

Men själv gillar jag kramar och rara mess,
Som lyser upp tillvaron under deppighet och tristess.
Ett par slående meningar när man känner sej låg,
Gör susen, inget bluff och inget båg.

Visst har jag träffat en kille så söt,
men samtalet svackade så.
På nätet talet bättre flöt,
Och där fick vi nog båda det vi ville få.

En vän, som var där,
En vän, trots att i honom jag är kär.
En vän som jag har förtroende för.
Och en kärlek som nog aldrig dör.

Jag har inga bevis för att han känner som jag,
men min vän, det är han ändå.
För vänskap är en sorts kärlek,
Och gillar varandra gör vi båda två.

Så det är bara en sak jag vill säga dej, Blondie, bara dej.
Förgätmigej.