Ville du bli lärare från allra första början, var en fråga jag ställde när jag intervjuade min svensklärare Caroline. Som barn lekte hon alltid skola, och var allmänt förståndig, lill-gammal om man kan säga så.

Hon gick på Kronobergs folkhögskola i Växjö i två år efter gymnasiet, en förberedande musiklinje. för att kunna söka till musikhögskolan i Malmö. Men hon kände att hon inte alltid ville jobba med musik och eftersom hon också var intresserad av svenska så valde hon 2 -ämnes lärarutbildningen i svenska och musik. Intresset för ungdomar har alltid varit stort så läraryrket fick det bli.

Så nu i 17 år har hon arbetat på Torskolan som svensklärare och musiklärare. Att komma ny till någonting är inte alltid lätt och det är det nog inte på någon arbetsplats, säger Caroline. Hon säger också att man måste lära känna sina elever på ett bra sätt så man får en god kontakt och relation med eleverna. Har man inte det, blir det svårt att undervisa. Att man kan kommunicera med sina elever är det viktigaste i läraryrket och är man också säker på det man gör och tycker om det man gör, så blir det desto bättre.

Hon har också haft sina svackor och varit sjukskriven länge på grund av stress. Hon kan fortfarnade känna stress i skolan, men då har hon lärt sig hur man ska göra och tänka, att det är viktigt att ta stressymptomerna på allvar. Man måste kunna släppa vissa saker, veta när man har gjort tillräckligt och att man inte alltid nkan vara hundra procent nöjd. Hon är också väldigt mån om sina elever, och brukar alltid lyssna och ställa upp för dem.
Om Caroline inte hade valt att bli lärare skulle hon nog ha jobbat som psykolog eller kurator för hon tycker om att arbeta med människor.

Sedan frågade jag bara en rolig fråga, vad hon tyckte om modeller och olika agenturer. Hon sa att det är just utseendefixeringen som stör henne en aning, att tjejerna ska vara trådsmala och att de knappt ska kunna äta någonting. De sätter sig själva och sin hälsa på spel och det är inte rätt. Det sänder fel signaler.