Livet är underbart

Guido och hans son är judar och under den tiden som den här filmen utspelar sej var judarna förföljda och Guido blev skickad till koncentrationsläger med sin son. Han försökte hela tiden göra så att det såg ut som en lek för sonen, även om han visste att dom mycket väl kunde dö där. En scen som var ett roligt inlägg i filmen, för den var annars en dramafilm uppfattade jag det som, var när nazist ledaren kom in och frågade om någon pratade tyska. Guido kunde inte ett ord tyska men översatte allt nazisten sa bara för pojkens skull. På sitt lilla vis förstås. Sedan fick en annan fånge översätta efter att nazisten gått. En annan scen som berörde mycket var när Guido fått jobb som servitör hos nazisterna. Då tog en gammal vän till honom, en läkare, honom åt sidan och sa att han var tvungen att prata med honom, att det var jätteviktigt. Då man hörde det trodde man givetvis att han skulle hjälpa Guido men det var nått helt annat, han ville själv har hjälp, med att lösa en gåta! En scen som gav otroligt starka känslor var när engelsmännen kom med stridsvagnar. Då tänkte man bara: Nu är det slut, men hur många överlevde egentligen, kan man verkligen kalla det att dom kom i tid? Filmen var väldigt bra, och berörde mycket, och jag rekommenderar den gärna till alla som inte sett den och som antingen vill se en bra film eller bara vill ha en historielektion på ett bra och nyttigt sätt. För den är verkligen som det antagligen var på den tiden.