Ett kliv närmre den smala onaturligheten

Varje dag präglas vi av ansikten och kroppar som föreställer vårt ideal; vårt kroppsideal.
När jag tänker på våra manliga och kvinnliga kroppsideal ser jag en stor, stor bomb fylld med krav. Alldeles för höga krav som lurar oss till det omöjliga. Med det omöjliga menar jag stora fylliga läppar, långa slanka ben, den mest perfekta hyn du kan tänka dig, stora djupa ögon, stora bröst, en midja mindre än en blomkrukas omkrets, samt långt, vackert, glansigt hår som på reklamen. För vilken människa utvecklas och ”får” allt detta? Reklamen är inte något annat än en stor lögn, en lögn som får oss att se kroppar som vi sedan ska sträva efter. Detta leder i sin tur till att människor i olika åldrar, men främst i tonåren, kanske svälter sig själva eller ändrar sin kropp med olika metoder: plastikoperationer och olika ”mirakelmedel”, just för att få de idealen vi möter i vår vardag. Men det är inte bara i reklam vi ser den så kallade ”förebilden”, vi ser det i bl.a. musikvideos, tidningar och olika såpor. Överallt finns dem, våra idealkroppar. Men är detta så bra? Är det nyttigt att svälta sig själv eller göra ingrepp på sin kropp för att få den kroppen vi ser på tv-rutan? Egentligen är det så överskattat, otroligt överskattat. Att hela världens befolkning vill ha en och samma kropp. Själv tycker jag det skulle vara tråkigt att ha likadan kropp som ”alla andra”, för visst vill vi betraktas som unika?
Men vad är det för unikt med en kropp som 10000000 andra människor har?
Det är väl egentligen ingen person i sig som säger att ”så här ska det vara, se ut”, utan det är osäkerheten i oss själva som lurar oss till våra tankar om vår kropp. Att vår kropp inte duger som den är, utan att den måste se ut som idealet. För jag tror att om man tittar sig själv omkring märker man snabbt vilken lögn det egentligen är. För hur många har den där sexiga, vackra (enligt idealet) kroppen i din omgivning? Visst har väl alla en känsla av hur de vill känna sig trygga och nöjda med sin kropp och sitt utseende, men detta ska inte behöva få gå till överdrift. Jag tror nämligen att många uppskattar din kropp och ditt utseende mer än du tror. Vi är helt enkelt förblindade av alla bilder i media som vi ständigt omges av.
Varje dag hör vi hur någon klagar över eller misstycker när det gäller utseendet och vad gör vi?
Egentligen är det nog inte många som gör något, därför tycker jag vi borde uppskatta våra vänner och bekanta allt oftare och få både sig själv och dem att inse att vi lurar oss själva genom reklam och annat.
Lögner, jag säger det igen: Lögner!
Om du tittar i en tidning på en tjej/kvinna som t.ex. gör reklam för en parfym, mascara eller liknande, så ser du ofta inte ett foto som inte är retuscherat. Retuscherade ansikten, kroppar, allt. Så hur ska vi någonsin kunna nå upp till ett ideal som egentligen inte finns?
Jag önskar detta inte tog så mycket tid av oss, att vi slapp bli påverkade och nergrävda.
För alla är värdiga ett liv med ”jag-är-accepterad-känslan” i sina tankar. Inte sant?