Hemskrivningar, större läxor och mera prov

Nya vänner, ny miljö, nya lärare, till och med nya ämnen. Nästan allt var helt nytt.
I början fick man umgås med de gamla man kände och försöka smälta in mer och mer.
Jag kände redan några från Torsås och Söderåkra via fotbollen och innebandyn. Det var till viss hjälp. De gamla vännerna föll sakta och säkert bort och man hittade nya. En del umgicks man med på fritiden och andra träffade man i skolan och hade roligt med där.

I början av sjuan åkte vi på klassresa till byn Ås på Öland. Vi lagade maten själva och bodde i ett hus med en avlång korridor med rum på sidorna. Vi cyklade mycket och badade även en del. På cykelturerna besökte vi Eketorps Borg och Ölands södra udde.

Jag minns inte så mycket mer av sjuan men jag tror att mesta delen av rasterna ägnade vi oss åt att spela biljard eller schack. Det kan även hända att jag redan då spelade lite pingis. Niorna har alltid haft makten i fritidsgården, jag säger inte att det är dåligt. Niorna ska vara mest respekterade, bara de visar respekt tillbaka.

I sjuan gillade jag alla lärare och skolan var väldigt rolig. Det var nya ämnen man inte stött på tidigare och allt var helt annorlunda emot den skola man tidigare gått på. Allt var annorlunda jämfört med den bilden man hade fått i huvudet om hur skolan här i Torsås skulle vara.
Det var nästan som att börja ett helt nytt liv. En härlig nystart.

Sjuan flöt på fort och man längtade redan efter de första betygen. Man fick vänta länge och betygen var grymt missvisande. Skillnaden mellan sjuan och åttan var inte så stor, man tänkte lite extra på betygen bara. Det blev fler läxor och svårighetsgraden i de flesta ämnen höjdes.
Vi stötte på nya moment som vi aldrig stött på tidigare: Hemskrivningar, större läxor och mera prov. Kraven var stora, men verkligen inte för stora. Jag kan dock bara tala för mig själv, de med problem i vissa ämnen kan ha haft det svårt och tufft.
Mina minnen sinar fort och jag har inte så mycket att berätta från mina tidiga högstadieår.
Bra och dåliga minnen finns, men de är inte längre så tydliga, man har tagit livet som det kommer än så länge och hoppats på att det räcker. Därför är minnena kortvariga och suddiga.

Nian började och detta var sista året på denna skola och i denna kommun. Det var ett underbart sommarlov och betygen hade man kunnat glädjas åt hela tiden. Jag tror inte det var så många som längtade tillbaka till skolan, men när man väl kom dit fattade man inte hur man klarat sig utan den. Alla kompisar och även all ny fakta huvudet skulle proppas full med.
Hösten gick långsamt, sakta men säkert tröttnade man.
Jag drog till Thailand och hade det underbart. När jag kom tillbaka fick jag min stressigaste och tuffaste högstadietid, massor av skolarbete att göra. Jag tror att jag förstod ett tag hur de som verkligen anstränger sig har det. Jag kan inte påstå att jag längre är någon som är jätteaktiv vad gäller skola och läxor. Inte om man jämför med hur flitig jag var innan.
Det känns som att det är svårt att ändra sina betyg, visst anstränger man sig fortfarande och ibland skänker man en tanke åt dem som har det svårt med betygen och skolan i allmänhet.



Nu slutar jag snart nian och håller på med alla möjliga nationella prov. Provtimmarna är jobbiga och man tänker på sömnen kvällen innan. Betygen på de proven kan bli väldigt viktiga. Andra prov har jag inte haft på väldigt länge, däremot är det många hemskrivningar och liknande.
Snart ska vi välja gymnasium och de flesta skiljs åt. Många kommer man troligtvis aldrig träffa igen. Några väljer att gå i Kalmar, andra i Torsås, en del även utanför länet.
För många kommer detta att bli det första stora valet i sina liv. Framtiden bestäms och mycket spelas ut på ett kort. Det är många som kämpar med sina betyg för att komma in på sina linjer och gymnasium.
Jag är inte så orolig. Jag har nämligen hört att det inte är så höga intagningspoäng på den linjen jag ska gå. Jag hoppas bara att alla lärare är snälla och inte sänker mina betyg så drastiskt så jag inte kommer in…

Tack för många underbara terminer.
Hoppas vi träffas någon gång under livet.