Man vågade inte svara på frågor utan sa bara jag vet inte

De som skulle bli vårar nya lärare skulle visa runt oss på skolan, och när de kom till det som skulle bli mitt nya klassrum (H19) vet jag inte om man tänkte ”shit” här ska jag gå om några månader. Man gick in klassrummet och satt sig ned medan de framtida klassföreståndarna babblade upp fakta. Jag minns inget av vad de sa, allt är bara ett blurr i minnet. Man bara satt där och kollade på de främmande människorna, man kände inte någon förutom de man hade gått med från den gamla skolan.

Några månader senare när man återsamlades som en ny klass, var man bara knäppt tyst. Och så varade det ett ganska långt tag in i år 7, man vågade inte svara på frågor utan sa bara jag vet inte. Men sen började man lära känna lite nya människor men inte precis alla.

Sen efter år 7 kom år 8, nu började de flesta att lära känna varande någorlunda. Man fick sina platser som klassen cooling, tönt eller så blev man okej. Vad jag ses som har jag ingen aning om, är rätt underligt faktisk.

Nu kommer vi till år 9. Nu har det blivit rätt bra sammanhållning men vi har fortfarande grupperingar bland oss, fast man vågar prata med dem klassen och prata inför helklass. För nu har man ju ändå lärt känna varandra i 3 skolår. Men nu ska man snart sluta 9an och mucka och skrika så halsen vänder sig ut och in så nu önskar jag nästan att man skulle ha haft mer tid att lära känna alla. Nej nu får jag sluta skriva och gå vidare för jag har slut på idéer.