Mitt klassrum hette H19

Jag vaknade av att mobilen började skråla och vibrera klockan 06.00 på morgonen mitt i augusti. Jag hade inte sovit så bra den natten, magen spökade, förmodligen var jag nervös. Gjorde mig i ordning, frukosten räknades bort som alltid, en väldigt dålig vana jag har. Min då bästa kompis mötte upp mig på min trapp, och vi ställde oss framför spegeln i några sekunder och studerade oss själv. Hm har jag valt rätt kläder var min tanke. Skolbussen gick 07.45 från Ekvallen, vi knatade dit och mötte dom andra. Skräckinjagande var det att gå på bussen där 8:or och 9:or hade sina ”reserverade” säten. Kände mig så lite, fruktansvärt liten. Klockan 07.50 anlände bussen vid skolan, ungdomarna välde ut från alla håll och kanter, och sen då lilla jag.

Mitt klassrum hette H19, som i princip bestod utav två stora stolpar mitt i klassrummet, Yes, lyckad planering. Och ”svin varmt” rent ut sagt när solen stekte på. Klockan blev 08.00 och bänkarna fylldes med små sjuor, lärarna intog sina positioner vid katedern. Våra lärare trodde säkert att vi var stumma för vi svarade inte på deras frågor på säkert en vecka, mesigt tänker jag nu. Vi var blandade i vår klass, vi kom från Söderåkra, Bergkvara och Torsås. Och det i sig var väldigt intressant, precis som om man aldrig hade sett någon från dom ställena. Ögonen var väl i princip som golfbollar som cirkulerade omkring i hela klassrummet samtidigt. Ja, när vi väl hade börjat prata, ja då pratade vi så man fick skavsår i öronen. Man började dela upp sig i gäng: dom töntiga, dom som var okey, och dom som alla tyckte om. Det var väl så jag såg på det, och jag vet inte riktigt vilka jag tillhörde men det spelar ingen roll. Jag började umgås med en från Bergkvara, jag nämner inga namn men ni listar säkert ut vilka ni är. Jag fick tre kompis med mig från mellanstadiet som jag hade gått med ända sen i nollan, så vi var ju inte så okända för varandra. Så tack, ni skyddade mig en hel del även om ni inte märkte det!
Efter ett tag lärde man känna dom där nya ansiktena och förstod hur dom fungerade, och ja dom fungerade verkligen, vilket härligt folk! Som ni kanske förstår så blev jag väldigt nöjd med min klass.

8: orna planerade aktiviteter för oss sjuor så vi skulle lära känna varandra, även eleverna i dom andra klasserna. Jag såg upp till dom som ar äldre. Jag kan inte förklara varför, men kanske för att jag själv har en bror som är äldre och han ser jag upp till så då måste det ju hu ha berott på det. Ända sedan mellanstadiet har jag inte haft sinne för matematik, men när jag började här i Torsås så har jag verkligen orkat kämpa och hålla glöden uppe, och det beror på min mattelärare. Det är en av dom lärare jag tänker tacka när vi står där och muckar, som han har hjälpt mig att förstå detta jobbiga ämne, är han värd att få ett stort tack. Sjuan rullade på ganska fort.

Så började vi åttan, klassen och jag, vi klarade sjuan, och det är väl ganska positivt. Åttan innebar prov, prov, prov, och det hemska och första betyget i dom 16 ämnena. Eftersom att vi nu hade gått ett år tillsammans så kände vi varandra tillräckligt bra för att störa oss på varandra och ge varandra den där onödiga kommentaren hit och dit, men vi har också haft våra skratt.

Om jag ska sammanfatta dom andra klasserna... Jag kan ju börja med A klassen för det är ju ändå den första bokstaven i alfabetet. A, en klass med bra sammanhållning och dom håller ihop så att säga. I den klassen finns dom elever som i princip är duktiga på det mesta. Min närmaste och käraste vän, går just i den klassen och hon slutar aldrig att förvåna. Hennes texter och åsikter, man tappar andan. Så har vi tjejerna som verkligen avgudar Tokio Hotel, varje rast, varje minut innehåller deras samtal om Tokio Hotel. Visst man får skavsår i öronen men shit the same, det är bara kul! Och sist men inte minst så måste jag nämna tjejen med den rosa luggen, du inspirerar, du kommer att bli stor, om inte du redan är det förstås, enligt mig är du redan det! Er jag inte har nämnt, det betyder inte att ni inte är någonting, ni äger ni med! B klassen är ju jag och dom andra, hur ska jag sammanfatta oss? Hm, inte lika bra sammanhållning, vi har våra grupperingar, dumma kommentarer men det är väl också en slags familj. D klassen, ja? Dom har väl dom mest musikaliska, vad mer ska jag säga, min förra, eller ja det känns fortfarande som det men min förra bästis går i den klassen, hon är den jag känner mest i den klassen, men i love you all. Så har vi ju då C klassen, ja, jag vet inte så mycket om den klassen. Dom visar sig inte så mycket, men jag ska inte vara sån, dom vet nog vilka dom själva är. Man kan inte känna alla, men jag vet vilka alla är. Ja nu har jag väl nämnt alla klasserna. 8:an bestod mest utav plugg och sådana tråkigheter, det rullade på så att säga.

Då har jag kommit till det sista året på högstadiet, och jag är förvånad över hur fort det har gått. Hunnit skaffa mig ett ganska okey betyg, men fortfarande nervös över om jag kommer in på mitt gymnasieval, men syon sa att det var ett bra standardbetyg, ja och då får jag väl lyssna på det och sluta oroa mig, men jag tänker höja mig i alla ämnena, hur jag nu ska klara det. Jag är inte en utav dom klipskaste, men ”hjärnkontoret” funkar någorlunda bra! Vi har redan passerat jul och är inne på våren nu. Svenskans nationella prov är näst intill avklarade, och enligt mig så är svenskan det bästa ämnet i skolan, men det är nog p.g.a. läraren. Det är också en utav de lärarna jag tänker tacka stort på Mucken, för en människa med så mycket kreativitet och engagemang får man leta efter. Så tack, tack, tack! Nästa nationella prov är i matte, och hm ja som jag sa längre upp så är jag ju inte den klipskaste på matte, så oroar mig väldigt mycket, men min mattelärare peppar mig till tusen, och jag kommer klara det.

Mitt gymnasieval skickades in den 28 januari och det blev medieprogrammet på Kagg och som andra val blev det samhäll/media på Stagg. Jag hoppas verkligen på att jag kommer in på kagg, för inget är bättre än Kaggnister. Nu är vi redan i mars och tiden rullar på och snart står vi där, till snofsade och sugna på fest, och skriker: Muck, muck, muck! Kanske till och med gråter en skvätt, men det kanske bara är glädje tårar, vem vet. Enligt mig så ska det bli skönt att slippa denna håla, men jag kommer att sakna alla knasiga lärare men så fanns det ju också några riktigt bra!

Så tack för mig, hoppas att alla vill veta mer om mig, men då är det bara att kolla in i medievärlden eller vill bli fotograferade av mig när jag jobbar antingen i Stockholm eller USA.

Detta är ett minne från mig!

Love you all.