Rasister är svenskarna som älskar sitt land?

Det står i tidningar, man hör det på radio och på tv. Över allt finns det.
I små byar, stora städer, förorter. Överallt.
Rasism.
Rasism är något vi vant oss vid. Äldre, vuxna, ungdomar till och med små barn.
Alla utför något slag av rasism. Fördomar, mobbning, kränkningar. Det finns flera olika sätt.
Men vad tänker du på när du hör ordet rasism?
Tänker du på en vit man, en svensk man med familj, pengar, kanske driver ett eget företag. Han har Allt. Kör om kring i dyra bilar, sprider pengar omkring sig, tränger sig före i kön. Svär och skriker åt utlänningarna som bosatt sig runt om i förorterna där han bor. Utlänningarna gör hans gata osäker. Är det inte rån så är det misshandel. Allt på grund av dom där jävla utlänningarna? Visst låter det bekant? Är det inte så man tänker när man hör ordet Rasism?
Rasister är svenskarna som älskar sitt land?
Ändå är det okej att människorna från alla världens hörn dyrkar sitt land. Det är flaggor, märken och religioner. Dom får älska och hedra sitt hemland. Men om Sverige ens nynnar på ”du gamla du fria” är vi helt plötsligt rasister?
Allt detta är så dubbelt. Helt klart dubbel moraliskt.
Men å andra sidan, vad är en utlänning? Vad tänker du på när du hör ordet utlänning?
En mörk man, utan pengar? Men du tänker inte på att din granne från Norge som flyttat in förra sommaren? Du tänker inte han som en utlänning?
Och om du själv flyttar utomlands, Va? Är jag en utlänning? tänker du då.
Rasism utförs av alla sorters människor. Vita mot svarta. Svarta mot Vita. Alla.
Det är jävla Svenne hit, jävla blatte dit. Det är svenskar som tror att dom är någonting, det är utlänningar som tror att dom har all världens rätt att förstöra runt om? Eller?
Det är så det ser ut. Man drar alla över ett streck. Vare sig om du är vit eller svart sätts du i ett fack. Detta är fel. Detta är en kamp mellan människor. Levande människor, med tankar och känslor. Inuti ser vi alla likadana ut. Det finns egentligen bara en sak som skiljer oss åt. Hudfärgen. På grund av en hudfärg är det ett ständigt krig mellan oss. Istället för att hjälpas åt, krigar vi med varandra. Med hjälp av ord, tankar och förutfattade meningar.
Varför inte hjälpa dom som kommit hit för att deras hemland inte längre är säkert för dom? Varför inte ge dom jobb och möjligheter? Varför delar vi inte med oss av våra traditioner och respekterar varandras val om hur man lever? Varför uppskattar vi inte att dom från utlandet kommer hit, delar med sig av deras kulturer och tvärtom?
I grund och botten, hur man nu väljer att leva sitt liv. Vare sig du har pengar eller inte är vi lika. Ingen är mer eller mindre skyldig till rasism. Alla. Exakt Alla ger och tar lika mycket.
Kanske, i framtiden. Har fler förstått detta. Kanske, kommer vi kunna leva tillsammans, lära och samarbeta i en rasist fri värld. Kanske..