Vi har allt

Vi människor har konstruerat något som dödar andra människor. Men varför döda någon som är en av oss? En av människan. Det kan jag faktiskt inte riktigt förstå. Att kunna göra något så. Eller att bara säga till någon annan, att jag ska döda dig – dödshot. Eller att slå, skada någon så kraftigt att det blir misshandel.

Vår planet växer så det knakar. Inte på bredden, för där är den ”alldeles lagom”. Men i dess utveckling, av helt vanliga saker. Saker som är helt självklara för oss. Vi vet att vi har det mycket bättre idag än vad våra förfäder hade, men vi är otroligt lata, vi har allt serverat framför oss. Vi har mer än vi behöver. Vi har allt och lite till. Vi har t.o.m. stress, depressioner, dåligt samvete, vi har saker som vi inte vill ha. Men känslor går inte att döda. Atombomben förstör inte känslor, den ger oss fler.

Om man är ung idag så tänker man på många saker. Man funderar. Man försöker ta reda på vem man är. Man har mål. Man är egentligen precis som en ungdom alltid har varit. Men en sak som kan göra dåtid och nutid annorlunda, är att idag är stress ett faktum. Man blir stressad av det som man tänker på mest – skolan. Skolan är ett stort ord. Idag är skolan mer krävande, skolan sätter så höga krav på en att man till slut inte orkar mer. I skolan får man lära sig saker som man måste kunna här i livet, som man måste förstå. Men man lär sig också saker som man egentligen inte har någon nytta av alls – kan man tycka ibland. Skolan ger en ångest, den gör en vilseledande. Ibland vet man inte vad som är rätt eller fel. Hur mycket tid man ska lägga ner på skolan. Skolan är vårt jobb, men räknas vi som arbetare?

Utvecklingen på vår planet går helt plötsligt alldeles för fort, för att vi begåvade människor ska hänga med. Det är för högt tempo. Men vad ska man göra åt det? Finns det någon ny uppfinning som kan stoppa tiden, eller?

Vår skola, Torskolan har varit i fokus, för en gångs skull. Vår skola har haft rubriker på första sidan i tidningen. Dödshot – Misshandel. Men är dessa ord verkligen så stora som det ser ut, som de låter? Har någon verkligen blivit så kraftigt skadad att det kan kallas misshandel. Var går gränsen? Jag vet faktiskt inte, och det verkar inte som om någon annan gör det heller. Men, man ska ta reda på hur det verkligen ligger till, innan man för det vidare och gör en stor grej utav det. Elever och lärare visste inte om det här, men det verkade som om alla trodde det. Ja, vems fel är det? Jag tycker nog inte att man kan skylla på skolan, inte heller på någon viss person. Visst, lärare har ansvar, dom ska hålla koll på vad som händer, vad elever håller på med. Men alla är trots allt lika delaktiga, bara att vi inte tänker på det. För, när man är tretton år borde man veta att slåss är fel. Det är en sak som man inte gör. Man borde veta, att man inte lägger en glass i någon annans sko – för det är bara för löjligt. Alla vet också att tidningar kan överdriva, och jag måste nog påstå att det har inträffat nu. För vår skola är bland den bästa i hela Sverige – och det får vi inte glömma bort!


***********************************************************