Där kan ingen slå mig!
Hej jag är en kille som ska börja i en ny klass. Jag går i högstadiet. Jag känner mig ensam och rädd. I min förra klass var jag mobbad. Min pappa ligger på ett psykhem. I min förra klass blev jag misshandlad och retad. Varje rast var jag rädd. Jag vågade inte gå ut men jag var tvungen för att man får inte vara inne på rasterna för det har snotts saker.
Jag hatar mitt liv! Det är meningslöst! På fritiden går jag till mitt lilla ställe. Det är på en åker. Där kan ingen slå mig! Det är det ända stället där jag inte behöver vara rädd. Jag är där varje dag utan att min mamma vet om det. Men hon blir aldrig orolig för hon fattar ändå inte att jag är borta. Hon sitter bara framför sin TV som snart faller ihop. Hon går på droger men polisen har inte upptäckt det. Jag har inga kompisar jag har inget ting. Mitt liv är hopplöst! Men när min mamma inte är full så frågar hon, vad har du gjort skitunge? Har du ramlat igen? Jag säger inget. Jag går in på mitt rum och gråter. När jag går till skolan är jag alltid rädd för att dom ska komma och fråga om pengar och om jag säger att jag inte har några så slår dom ner mig och tar något annat i stället. När dom har stuckit så ligger jag bara där. Det går folk förbi men dom säger inget. Jag ligger bara där hjälplös. Jag har precis flyttat men det känns inte bättre för jag är rädd att det ska hända samma sak. Jag har inget självförtroende längre. Jag ska börja i morgon det känns hemskt.
Nästa dag! När jag går till skolan så känns det som att det ska komma någon och slå ner mig. Men det gör det inte. Fröken presenterar mig för klassen. Jag är darrig i hela kroppen. Det är rast nu för klockan ringer. Jag är rädd för alla kommer emot mig. Dom slår inte ner mig, dom pratar med mig! Det är helt otroligt! Dom frågar massa saker om mig. Jag går hem som den lyckligaste pojken i världen. En dag går jag hem med en kille och det är så spännande. Jag har det så bra men min mamma fattar fortfarande inget men jag lever ju. Det kunde vara värre. Men jag hoppas att jag och min mamma också gör ett framsteg.
