Satine

Imorgon ska jag Satine Johnson börja i mrs och mr Parks skola i klass 8:b. Kul? Nej, de kommer bli jättetråkigt!
Finns de någon som jag där eller? Nej! Bara pluggisar eller dom som inte bryr sig alls om skolan. Inget mellan ting som jag. Någon tjej som har tuppkam och begejeans och skatar som jag? Åter nej! Åå.. Det suger. Jag vill inte!
Okej, koncentrerar dig nu Satine. Det kanske blir kul.

Nästa morgon.
- MAMMA! Vart är mitt linne?
- JAG VET INTE GUMMAN!
Åå.. vilken bra start på dagen!
- Ska jag skjutsa dig till skolan hjärtat?
- Snackar du med mig pappa?
- Jaa din lille bror har ju inte börjat skolan än så?
- Nää jag tar brädan.
- Ok! Ta de försiktig.
- Ja, bye bye!

I skolan.
Okej mamma sa att jag skulle se glad ut första gången jag träffade den nya klassen.
- Satine berätta lite om dig själv.
Jag gick fram och tittade ner och såg hur mina kedjor hängde ner från fickan och gungade fram och tillbaka.
Tillslut tittde jag upp, och såg hur några av killarna i klassen viskade och skrattade lite. Jag blängde bara åt dom.
- Hej! Jag heter Satine Johnson, och kommer från Washington D.C. Alla bara glodde!
De kanske tyckte det var konstigt att jag hade flyttat från en storstad till denna hålan.
- Okej, sa fröken. Du kan sitta bredvid Will.
Will var den där lilla smala killen som bara pluggade och på rasterna lekte men små bollar. Moget? Nej, medan tuffingarna går och tjuvröker varje rast, och de är ju mycket mindre moget.
Se de finns ingen här som jag.
Första rasten satt jag på trappan och bara glodde ut på den tråkiga skolgården.
Jag visste de skulle bli så här segt. Men men…

Skolan slut
Äntligen! Men idag måste jag leta efter en skateramp. Det måste väl finnas här?
Jag stack till stan. Där fanns den! Den finaste! RAMPEN!
Det var ganska mycket folk där men de var kul ändå. Plötsligt blev skolan och allting mycket roligare. Jag fick en kompis också som heter Fill. Vi är jättebra kompisar.