Snart orkar jag inte mera

Jag kom ny till klassen. Jag hade börjat 7:an men fick flytta till Kalmar från Växjö. Mina föräldrar hade skilt sig. När jag kom till skolan första dagen så kollade alla på mig med stirrande ögon, en del började skratta. Jag kände mig inte välkommen. Men det kunde jag nästan förstå, så som jag såg ut. Jag var nästan vit i ansiktet, blå-röda påsar under ögonen och fullt med gråt i ögonen och i halsen. Jag kunde knappt säga hej ! Det blev darrigt med rösten men jag klarade att säga att jag heter Maja och kommer från Växjö och är 13år. Jag tänkte att jag inte ville finnas, jag kände mig bara så dum. Varför skulle någon vilja bli kompis med mig? Jag är ju bara en helt meningslös tjej!? Vad skulle jag göra hela högstadiet här? Men hos pappa kunde jag inte bo han var ju alkoholist nu när mamma hade lämnat honom. Det var ju där mina vänner fanns. Lärarna kunde ju inte heller acceptera att jag hade skilda föräldrar. Lärarna behandlade mig som om jag vore sämre människa bara för att min pappa drack. Jag tänkte att de ska inte få förstöra mitt liv.
All skit som folk säger ska jag inte ta åt mig. Jag visste att jag var en bra människa. Men tillslut orkade jag inte mer, Allt som folk sa snurrade runt i mitt huvud. Jag kunde inte sova på nätterna. Så fort jag var själv så började jag att gråta, jag kunde inte hjälpa det. Det forsade många liter med vatten ur mina ögon. Det värsta var att inte mamma och pappa var ihop, jag kunde bara inte tänka mig en jul eller sommar utan att mamma och pappa var tillsammans. Jag grät varje natt, varje dag. Det blev ju inte bättre av att de i skolan inte ville prata med mig eller att lärarna inte gillade mig utan anledning. Varför skulle just jag råka ut för detta? VARFÖR?!? Det som skrek i mitt huvud var: ”Är du dum i huvet eller?!” ”Ååh, du fattar ju ingenting!” ”Dumhuvud!” Snart orkar jag inte mera!

Om inte mamma hade skilt sig hade det varit mycket bättre jag hade haft mina kompisar och jag hade inte mått så dåligt. När jag kom till skolan nästa dag började det en ny i vår klass. Vad kul! tänkte jag . Vi började prata jag blev kompis med henne, till och med jätte bra kompis. Det visade sig att hon hade varit med om exakt samma sak, fast hon hade flyttat från Torsås till Kalmar. Vi stöttade varandra och jag mådde faktiskt mycket bättre av att vara med henne.