Prinsessan Mazarin

Tänk, det är inte lätt att vara prinsessa. Alltid vara fager som en ros, glad som en lärka och mild som en ängel. Och ingen var sötare än prinsessan Mazarin. Men glad var hon inte. Hon var trött på att alltid le och niga och bli kysst på handen av sköna prinsar som låg på knä. Alla lovade dom guld och gröna skogar, men det hade prinsessan redan. Hon längtade efter äventyr.
En dag tog hon alla mat som låg framlagd på silverfat och lade det i en korg och gick till skogs. Solen sken och fåglarna sjöng. Och inga vargar syntes till. Snart kom hon fram till en glänta med en romantisk sjö. Där slog hon sig ner och