Elfenbenskusten

Geografiska förhållande
Elfenbenskusten ligger i nordvästra Afrika. Elfenbenskusten är ungefär tre fjärdedelar av Sveriges yta. Sen 2002 har landet i stort sett varit delat i en rebell styrd nordlig del och en regering styrd sydlig del. Atlantkusten i söder består av grunda lagunsjöar, långa sandstränder och klippor. Innanför den fina kusten breder sig ett regnskogsbälte ut sig. Det mesta av den ursprungliga regnskogen är nerhuggen och förstörd. Dom bördigaste och finaste jorden finns i dom södra delen av landet. Ännu längre in i landet, norrom regnskogarna är det trädbevuxna savanner. Det flyter fyra större floder genom Elfenbenskusten från norr till söder.


Befolkning och språk
Befolkningen är väldigt ojämnt fördelad över hela landet, men det finns en stor grupp av befolkningen i området runt storstaden Abidjan. År 2004 var drygt 40 procent under femton år. Lägre födelsetal, sjukdomar och färre invandrare ledde till att befolkningstillväxten minskade med cirka två procent mellan 1970-talet och 2000-talet. Förut bodde omkring 30,000 fransmän i Elfenbenskusten, men dom flesta fransmän åkte från landet när befolkningen i Elfenbenskusten höll antifranska demonstrationer år 2003 och 2004. År 2005 fanns det bara omkring 8000 av de 30,000 fransmän kvar i landet efter demonstrationerna. Vid Elfenbenskusten finns det en ganskastor libanesisk koloni på ca 60,000 invånare. Elfenbenskusten har undervissa perioder tagit emot många flyktingar främst från Liberia.
Naturtillgångar och energi
Elfenbenskusten har väldigt mycket naturtillgångar och är väldigt rikt på olja, guld, naturgas, järnmalm, koppar, bauxit, diamanter, nickel och mangan. Mycket av naturtillgångarna är outnyttjade och de få projekten som väl var igång stannade på grund av de oroligheterna som var under 2002. En lite mängd guld utvinns i samarbete med ett franskt och ett kanadensiskt företag. Det pågår diamantbrytningen i den norra delen av landet där det är rebellstyrt. Det bryts för hantverkets skull. Det är väldigt svårt att ta reda på hur mycket diamanter som bryts varje år eftersom en ganska stor del smugglas ut ur landet. Diamant är det enda som bryts som har någon större betydelse för Elfenbenskusten ekonomi. Det finns två gruvor som har utvinning av diamanter en i norr och en i väst. Brytningen har sjunkit ganska rejält sen början på 70-talet. År 1975 bröt man va 209,000 carat medans det år 1994 bara var ca 84,000 carat. Även om diamanterna minskar finns det reserver av guld och järnmalm i den västra delen av landet. Guldgruvorna vid Liberia och Guinea bröt år 1994 ca 1900kilo guld. Man har inte kunnat exploatera järnmalm på grund av den sjunkande världsmarknadens priser. Man har även hittat stora mängder nickel vid Biankouma och Touba. Man producerar och exporterar även väldigt kakao. Ute i havet finns det olja och naturgas. Man började ta vara på oljan och naturgasen på 80-talet men slutade helt att ta vara på oljan 1993. Man började att ta vara på oljan igen i mitten av 90-talet och ökade väldigt sedan 2002. Under 2006 producerades cirka 22 miljoner fat olja. Elfenbenskusten behöver inte köpa någon olja och naturgas utan är helt självförsörjande på det, man exporterar en viss mängd till grannländerna. Elfenbenskusten får sin främsta energi från vedeldning och esten från olja och elektricitet. Förut fick landet all elektricitet från vattenkraft men nu får dem även energi från värmekraftverk som drivs av naturgasen man tar vara på. Nu för tiden exporterar Elfenbenskusten elektricitet till Ghana, Benin, Mali, Togo och Burkina Faso.


Det politiska på Elfenbenskusten
1960 blev Elfenbenskusten självständigt efter att ha varigt en fransk koloni sedan 1917. Efter självständigheten behöll dom ett nära ekonomiska och politiska samarbetet med frankrike och fransmännen. Andra politiska partier förbjöds. Félix Houphouët, som var ledare för partiet PDCI blev landets första statsminister. Elfenbenskusten blev ett av Afrikas rikaste länder vid de närmaste trettio åren tack vare deras kakao export. Det var ganska lätt att få jobb på den tiden på Elfenbenskusten. Men på slutet av 80-talet fick dom dåliga ekonomiska förhållanden för att kakaon hade sänkts i priserna. I december 1993 avled Félix Houphouët som var statsminister i Elfenbenskusten.1999 skedde landets första stadskupp som markerade slutet på Elfenbenskustens långa tradition av stabilt styressätt. Medan detta skulle genomföras gick Robert Gueí med på att håll val året efter. År 2000 blev Laurent Gbago Elfenbenskusten president och han är president även idag. Men enligt planerna så ska det hållas ett nytt val nu någongång i oktober 2008. 2005 gick Gbago med på att använda särskilda befogheter som skulle göra det möjligt för Ouattara att ställa upp i det nuvarande valet som ska hållas nu. FN:s säkerhetsråd, mandatet för UNOCI förlängdes i januari 2008. UNOCI står för United Nations Operations In Côte d'Ivoire. Elfenbenskusten är upp delat i 58 departement som finns i ca 15 regioner över hela landet.


Källor: Landguiden.