Ett gatubarn

Jag heter Greta och är nu 103 år. När jag var liten kände jag en flicka som var lika gammal som jag och bodde i Nigeria som ligger i Afrika. Nu ska jag berätta hur hon hade det när vi var små.
Hon bodde med sina föräldrar mitt inne i staden i en lägenhet, allt var bra.
En dag när hon kom hem från skolan så var dörren till lägenheten öppen, men den brukar alltid vara låst.
När hon öppnade dörren så tyckte hon att det luktade konstigt, hon fortsatte gå igenom alla rummen, när hon kom in till mammas och pappas sovrum så såg hon att täcket var alldeles rött av blod. Hon gick sakta in, lyfte på täcket. Då såg hon sina föräldrar och sin lillasyster som bara var 2 månader. Hon skrek men det var ingen som svarade. Då visste Greta att dom var döda. Hon sprang ut ur rummet, ut ur lägenheten, ner för trapporna, ut ur huset, bort mot jag vet inte vad. Hon bara sprang men till slut orkade hon inte mera, hon lade sej ner och somnade med det samma. När hon vaknade så visste hon vad hon skulle göra. Det enda som hon kunde göra var att försöka tjäna pengar, hon började gå genom gatan, till slut mötte hon en pojke som frågade:

- Vad heter du?
- Yvonne , sa min kompis.
Sedan fick hon lite att äta. Pojken var den enda som var snäll mot henne.

Så höll det på dag ut och dag in, men till slut så kände Yvonne att det inte var värt att leva. Hon sprang gråtande mot stranden. Hon stannade inte förrän hon stod precis så nära vattnet så att tårna var under vattnet. Hon fick syn på något som blänkte nedanför hennes fötter. Hon böjde sej ner, skrapade bort sanden, tog upp det hon såg, höll det i handen. En sekund senare färgades vattnet rött, hon trillade ner i vattnet och flöt ut i havet.