Ett gatubarns dagbok

7B:s berättelser/daböcker

Kära dagbok, jag orkar inte med min föräldrar. De bara dricker hela tiden så jag har bestämt mig för att rymma. Jag ska ta bussen till Nairobi och lämna mitt gamla liv. Där ska jag hitta mig en framtid som polis. Hoppas jag inte slutar som ett gatubarn.

Jag är i Nairobi men jag har ingen anig om vart jag ska ta vägen. Jag är väldigt rädd. Jag visste inte att staden skulle var så stor.

Men jag hade tur idag, jag frågade en man om vad jag skulle göra. Han sa till mig att gå till polisstationen och be om hjälp. Där var de snälla mot mig. En av polismännen hjälpte mig att komma till barnhemmet jag bor på nu. Jag har mycket att tacka honom för.
Anton s


Kära dagbok!
Idag när jag gick på marknaden hittade jag lite pengar på marken. Jag köpte lite bröd som skulle mätta min hunger. Det var fullt med folk på marknaden och andra gatubarn. Jag är glad att jag hittade pengarna och jag är glad att jag kanske snart ska få flytta in på ett barnhem. Fast vad kommer hända med mig om jag inte får bo där? Tänk om jag får bo på gatan i hela mitt liv? Stället jag brukar sova på är inget vidare, det är trångt eftersom alla mina kompisar och jag delar på en trasig filt. Ibland när jag går själv, brukar mina kompisar gå med en som jag inte gillar. Han brukar stjäla och skrika åt folk. Men jag antar att de är med honom för att vara snälla. Idag tänkte jag på mamma. Jag tror det är nästan 5 år sen hon dog. Jag tänkte också på min bror, som jag inte vet var han är. Jag saknar dem jättemycket.
Angelica 7B


Kära dagbok
I dag mår jag jättedåligt. Jag har blivit jagad av tre killar som är runt 18-19 år gamla. Det var jätte hemskt. Jag blev så rädd att jag var tvungen att springa och gömma mig under en stenklippa. Jag fick sitta där i nästan en timme. Sen när de var borta så hoppade jag fram och sprang till marknaden. Men när jag kom dit så var det en massa vuxna människor som skrek ”chokora” till mig. Jag kände mig ledsen och det går inte att förklara hur det känns att bli kallad för ”chokora”. Nu sitter jag på ett klippblock och skriver i min dagbok och samtidigt tänker jag på min mamma och pappa som dog i Aids när jag var nio år och hur fattiga vi var. Men i dag så lyckades jag sno till mig 100 shilling (10 kronor). Jag gick och köpte en biljett för de pengarna till Kisumu.
Sofie K 7B


Min dagbok
Idag har jag kommit till Kisumu i Kenya. Och det är en stor stad och jag känner mig ensam och rädd för att jag inte känner någon här. Det första jag gjorde idag var att leta efter mat. Och jag hittade mat på marknaden. Sedan gick jag på Kisumus gator och tiggde pengar. En del människor gav mig pengar och var trevliga och andra slog mig. Och jag började gråta. Vid klockan tre så hittade jag några kompisar och vi spelade fotboll bakom det stora köpcentret i Kisumu. Efter vi hade spelat fotboll så frågade en av kompisarna om jag ville sniffa lim. Och det gjorde jag. Det smakade starkt och jag var inte så hungrig längre. När det blev mörkt gick jag och letade efter en sovplats. Och jag hittade en sovplats vid den gamla godisaffären. Och jag gick och la mig direkt. När jag hade somnat drömde jag om mina föräldrar och hur kul vi hade tillsammans.
Jag vaknade av något oväsen då var det några poliser som sparkade på en av mina kompisar. Då blev jag rädd och sprang där ifrån men då sprang en polis efter mig. Och jag kände blodsmak i munnen. Efter en stund så var inte polisen bakom mig men då när jag vände mig om stod polisen rakt framför och tog mig i armen. Och jag fick åka till polisstationen och där fick jag mat så jag åt mig mätt. Polisen som tog fast mig var faktiskt ganska snäll så han skickade mig till ett barnhem. Det är väldigt bra där för jag får mat och en egen säng. Hej då dagbok!
Gustav 7B


Min dagbok
I dag när jag satt och försökte laga mat kom det ett par killar. Jag hade sett dom förut. Dom kom närmare men jag satt kvar. Dom hotade mig och sa att dom skulle döda mig om dom inte fick någon mat. Så jag gav dom lite men det räckte knappt till alla för jag hade så lite. Men när jag och min syster skulle äta så fanns det inget kvar. Så nu sover jag hungrig i gen.
Hej då..

Det har gått ett tag sen jag skrev men det är för min syster blev så sjuk att hon dog i förrgår.. Nu har jag ingen som jag kan prata med. Jag gick till polisstationen så dom fick ta hand om kroppen. Men dom tog hand om mej också. Dom satte mej på ett barn hem så nu är jag här och jag har fått äta mej mätt. Nu kan jag sova lugnt och skönt och veta att min syster mår bra. Nu behöver hon inte lida.. Hej då, skriver någon annan dag.
Malin 7B


Hallå dagboken!
Idag har jag gått runt. Jag har ätit 2 äpplen, 2 köttbitar och druckit lite cola. Jag tänker på min mamma och pappa. Jag ser andra barn köpa kläder och godis. De får allt de pekar på. Jag snodde lim + ett paket påsar. Jag och två andra kompisar ska sniffa lim ikväll. Jag känner mig snurrig och rädd när någon våldtar oss gatubarn. Poliserna kom idag på morgonen och tog några av mina kompisar. Undra om jag få se dom igen?
Sebastian 7B


Hej dagboken
Jag vaknade idag. Människor skrek att vi skulle flytta på oss. Slängde skräp på oss. Dom vet inte ens varför vi är här. Att vi kommer från denna värld. Leva som alla andra rika. Om detta inte hade hänt mig. Jag väntar tills gatuköksmannen går på toa, då tar jag lite mat.
En gång upptäckte han mig. Han sa att jag aldrig skulle komma tillbaka igen. Vilken orättvis värld vi lever i! Tänk att få gå i skolan, få mat och att vila. Jag skulle vilja vara som du.
Viktor L 7B


Kära dagbok
Idag har jag varit hungrig hela dagen och jag har bara hittat lite lim att sniffa. Mina föräldrar är döda och jag blev tvungen att sno lite pengar av min granne så att jag kunde åka till Kisumu och jag trodde att jag skulle få det lätt där men jag hittade bara några andra gatubarn som jag var tvungen att sova med.

Idag vaknade jag av att en gubbe skrek till mig att vi kunde lika väl dö som att ligga här och skräpa. Då blev jag ledsen. Jag gick till en grusplan och spelade fotboll med några andra killar. Vi spelade med en boll av trä. Jag blev jättetrött och var tvungen att stjäla lite grönsaker på marknaden. Senare var det jättemånga poliser som försökte få tag på alla gatubarn eftersom vi är tvungna och stjäla hela tiden för att överleva. Men ibland har man tur och får tag på lite lim eller något annat skräp i någon soptunna men poliserna jagar oss hela tiden. Jag tror att dom försöker döda oss.
Emil G


Hej Dagboken!
Idag har jag haft tur, jag hittade mat utanför en restaurang. Så jag är mätt. Imorgon ska jag till ett hem för gatubarn. Föreståndaren var här idag. Han tog med sig fyra barn, och imorgon hämtar han fyra till.

Min kompis Jean blev tagen av polisen idag. Han hade snott mat från en tant.
Imorgon ska jag spela fotboll med Al och hans kompisar.
Min mamma dog för ett år sen nästa fredag. Och pappa åkte in i fängelse för tre år sen på söndag.
Min hund som jag hittade förra veckan har försvunnit, det hände när jag blev slagen av poliserna. Dom trodde jag hade tagit en penna av en gubbe. Men det var min kompis Steven som hade gjort det.
Men nu ska jag sova. God natt!
Jonas 7B


Kära dagbok, idag vaknade jag av att man råkade kliva på mig. Det luktade rök och avgaser från alla bilar.
Jag hade inga pengar så jag bestämde mig för att tigga pengar till mat. Det gick inte så bra. Det var precis att jag fick pengar till frukost.
När jag hade ätit upp allt i smyg för att ingen annan skulle få se att jag hade mat, så gick jag till mina kompisar. Dom tänkte gå och stjäla pengar till mat. Men jag ville inte vara med. Så jag gick in i några affärer och kollade på lite roliga saker.
Jag tyckte väldigt synd om mig själv när alla andra människor bara köpte vad dom ville ha.
Vid klockan 6 träffade jag mina kompisar, dom sa åt mig att hjälpa till, så jag gick iväg och letade. Men jag hittade inget. Mina kompisar blev arga på mig för dom trodde att jag hade ätit upp allt jag hade hittat själv.
Dom försökte döda mig med en gren från ett träd som dom hade hittat, så jag sprang så snabbt jag kunde.
Jag sprang in i en gränd så dom inte hittade mig.
Och nu kan jag inte skriva mer för boken är slut och min penna fungerar inte.
Jonathan 7B


Min dagbok
Idag när jag och min kompis var ute och letade kläder så ramlade han ner för en trappa och bröt armen. Jag sprang ner på gatan och försökte hitta någon som ville hjälpa min kompis. Vi hade inga pengar så vi hittade lite gammal kartong som vi la runt hans arm. Det fick duga för idag. När vi kom hem satt min syster och var jätte hungrig. Jag gick ut och letade mat men det enda jag hittade var en halv korv. Så när jag kom tillbaka blev min syster besviken. Vi gick och letade bland hundmatsaffärens sopor. Vi hittade gammal hundmat. Det fick duga. Men efter ett tag så fick min syrra ont i magen och började spy upp allting. Jag blev rädd. Jag hade inte ätit alls mycket hundmat så jag kände inget. Min syster spydde hela kvällen. Så nästa dag ville hon inte ha någon mat alls. Den här veckan blev hon magrare och magrare. Det tog inte många dar tills hon dog. Detta förstörde mitt liv. Jag och en kompis till drog med henne till stans soptipp och grävde ner henne bland alla soporna. Nu vill jag inte leva längre. Jag kan inte äta och har ingen lust att prata med någon. Just nu funderar jag bara på att ta självmord. Så ikväll ska jag hoppa framför ett tåg och dö. Jag sa det till min kompis. Han blev också jätteledsen men jag sa att han skulle få alla mina kläder för det är det ända jag äger. Jag ska också ge honom den här dagboken. Hoppas du får ett bra liv kompis.
Albin 7B


Kära dagbok
Idag har jag letat efter något att äta. Jag var på soptippen. Jag hittade en korv. Jag känner mej väldigt rädd och ledsen för min mamma och pappa har dött i aids och jag tror att jag också kommer och dö i aids. Jag gick ner till station och letade efter något ställe att sova på.

Idag har jag varit nere vid affärerna och letade efter pengar till en säng. Jag hittade 50 kronor men sängen kostade 70 kronor men jag hittade inte 30 kronor till så jag fick köpa en fåtölj som jag kan sova i. Jag letade efter ett ställe som jag kunde sova vid. Jag hittade ett ställe bakom tobaken vid ett hörn. Nu sitter jag i fåtöljen och försöker somna men jag kan inte för jag hör några som bråkar.
Mattias 7B


Kära dagbok
Det var lätt att hitta mat på soptippen idag. Det har ju precis varit jul och så. Jag fick lite extra pengar av en tant när jag sprang några ärenden åt henne. På kvällarna är det kyligare än vanligt nu för tiden. Imorgon är det nyår. Jag vet vad mitt nyårs löfte är.

Idag klockan tolv börjar år 2006. Inatt funderade jag på min familj och vad dom hade för sig i himlen. Jag hoppas dom har det bättre än jag i alla fall. Ibland önskar jag att jag var med dom. Jag och flickorna ska kolla på raketerna ikväll. Mitt nyårslöfte är att komma bort fån gatorna med Mika och Kongo. Vi ska starta en egen restaurang.

Det finns got om mat. Jag är proppmätt för första gången. Det ser ut att bli ett bra år.
Matea 7B


Kära dagbok!
I morse när jag vaknade kände jag en enorm huvudvärk. Jag drömde att jag var hemma och mamma och pappa levde. Kina var också hemma. Hon hade långt vackert hår och vårt hus var jättefint. Sen märkte jag att jag var kvar här. Men detta är i alla fall bättre än när jag levde på gatan. I dag spelade Alex och jag jättemycket fotboll för att vi fick ha lite mer ledigt i dag. Plötsligt när jag sprang snubblade jag på en sten och flög på Alex och vi skrattade så vi höll på att dö. Men som tur var skadade vi oss inte. Jag har faktiskt blivit jättebra och Alex med! Tänk om Alex och jag kunde bli fotbollsstjärnor och få resa överallt i världen! Jag har ju inte ens varit utanför Antigua. Om vi skulle bli det skulle kanske min syster se mig på tv och vi skulle träffas igen. Nåja nu ska jag ut och jobba för att det är mycket att göra. Vi ska till risfältet och plocka ris. Vi ses i morgon. Tänk om Kina skulle komma i morgon!
Anni 7B


Kära dagbok, Jag fattar inte hur människor kan vara så iskalla! Idag när jag var på väg till marknaden kom två långa rika killar bakom mig, dom var väl 16-17 år någonting. När jag kollade bakåt såg jag att dom tog upp en näve småsten som dom sedan kastade mot mig och skrek ”chokora”.
Jag är en människa precis som dom, hur kan dom kalla en av sina egna för chokora? Kallar dom sin släkt för det också? Nej det gör dom förmodligen inte. Varför just jag? Varför skulle det just vara mina föräldrar som dog? Om dom hade levt så hade jag sluppit bli kallad för chokora och skräp, eller kanske inte men jag hade i alla fall vetat att någon älskade mig. Det enda jag vill är att kunna bli älskad och omtyckt!
Caroline 7B


Min dagbok
Varje dag jag går upp ur säcken så funderar jag på hur jag ska få mat, om jag ska tigga eller stjäla eller gå till soptippen. Jag hatar att stjäla fast ibland har jag inget val. Ibland försöker jag att hitta ett jobb men det är inte så lätt. I går kom det fram 2 killar till mig och sa:
- Ge oss pengarna snorunge annars dödar vi dig. Då sa jag:
– Men jag har ju inga pengar. Sedan sprang jag därifrån. Sen gick dom på nästa unge. Så ser mitt liv ut inte så kul alltså.
Michael 7B


Kära Dagbok!
Idag när pappa och jag gick till soptippen hittade jag en hundvalp bland soporna! Jag undrar hur någon kan kasta bort en jättefin hund? Hon är vit med svarta tassar och är jättesöt. Hon är faktiskt lite tjock Jag tror att jag ska kalla henne Lobo. Pappa var tveksam mot att ta hem henne men jag förklarade att det var bra att ha en hund som kunde skrämma bort tjuvar så vi inte fick inbrott. Dessutom, påpekade jag, behöver vi inte ge henne någon mat. Hon kan äta här på soptippen. Det övertygade pappa. När vi kom hem på kvällen blev min mamma och bror överförtjusta över hunden jag förklarade att hon hette Lobo. När sopbilen med matresterna från matställena kom lyckades jag hitta två hela hamburgare så idag blev jag riktigt mätt. Fast halva hamburgaren gav jag faktiskt till Lobo, hon verkar gilla hamburgare! Den här natten fick Lobo sova i min säng men sen måste hon sova utanför huset och vakta, säger pappa. Men det är okej för nu har jag en egen hund!
Josefin 7B


Hej dagboken!
Jag vaknade av stark rök och bullret från bilarna redan tidigt på morgonen. Jag var trött och utsvulten, men lyckades ändå somna om. Men snart så var jag klarvaken. Jag hade fått en cigarett slängd på knäet, det sved. Men jag var uppe och började genast jaga den som slängt den på mig. Hon var inte särskilt snabb, fast lyckades ta sig till polisstationen där hon sprang in. Hon sade någonting till poliserna. Dom sade åt mig att komma in. De sökte en ung polis som kunde ha ögonen öppna. Jag fick lite mat och kunde genast börja jobba. Jag fick sitta tillsammans med en polis i en polisbil, det var det roligaste jag hade gjort. Jag fick till och med pengar för det. Det hände inte så mycket men jag var med i en jakt på en juveltjuv, oj vad fort det gick att åka. Nu är det sent och jag får hyra ett rum här på stationen. Mina pengar räcker, jag fick faktiskt några spänn över. Nu ligger jag här och skriver det känns som om mitt liv har startat på nytt.

Den 26/3-02
Idag har jag börjat skolan igen precis som innan mamma dog. Men jag har blivit tvungen att jobba ännu mer på polisstationen. På helgerna jobbar jag från 07:00 till 19:30 och på vardagarna från 19:30 till 04:00, i skolan så går vi bara på vardagar men från 08:30 till 16:30 så jag hinner inte sova så mycket, jag kommer troligtvis alltså att vara trött nästan hela tiden. Men det viktigaste är att pengarna räcker. I morgon så ska jag köpa en ny tröja samt ett par byxor för dom börjar bli slitna, men det är alla mina pengar som går åt till det. Det är verkligen kul i skolan! Jag har redan skaffat mig en vän Egil, för övrigt så jobbar faktiskt Egil här på stationen också. God natt nu måste jag sova så att jag är utvilad tills jag börjar jobba om en och en halv timme.


Den 31/3-02
Hej dagbok, dagsrytmen börjar kännas lite vanare nu, men varje tillfälle jag får att äta eller sova så gör jag det. Jag och Egil har börjat att dela saker. Vi bor nu i samma rum på stationen för det blir billigare. Maten köper vi också så att vi delar med andra ord så delar vi på pengarna. Han känns som en bror till mig. Jag har fått en egen poliscykel som jag får använda när jag vill, men det är svårt att cykla nu i början. Jag försöker att ta mig till skolan utan att ramla men det går ej än. På tal om skolan så har vi börjat lära oss engelska. Det är väldigt svårt men jag förstår. Det har uppstått ett problem. Vi har börjat att få läxor, jag hinner knappt med. Det är tur att jag och Egil delar annars så skulle nog inte pengarna räcka till, men nu får vi mycket över varje dag. Det har börjat en ny söt flicka i skolan, hon heter Katy och har flyttat hit ifrån Sri Lanka. Hon har föräldrar och behöver ej jobba, vilken lyllos. Idag så jagade en man mig hem efter skolan. Han sa att jag var skyldig honom pengar, men det var jag ju inte. När han jagade mig så blev han påkörd utav en bil. Jag vet inte hur det gick med honom men ambulansen kom, det var häftigt. Polisen kom också. Jag fick berätta på stationen vad som hände. Förhöret tog slut och jag fick nu tid att skriva i dig dagbok. Min penna har börjat ta slut och suddgummit är slut så jag snodde en penna och ett sudd i skolan. Jag skäms jäääättemycket och ska betala för dom imorgon. Nu ska jag snart börja jobba.
Emil S 7B


Kära dagbok!
Jag heter Sannha och kommer från Paraguay. Jag är 13 år och bor nu på gatan. Detta är första gången jag skriver dagbok för jag känner mig så ensam. Alla barn barnen på gatan håller ihop och jag har ingen, mina föräldrar slängde ut mig på gatan för att jag inte fick ihop tillräckligt med pengar till familjen. Det enda jag har är mina 2 par byxor, 1 tröja och ett tjockt täcke, men ingen att prata med. Ingen att bara hålla tätt intill och känna sig trygg med. Idag har jag snattat mat från en kille i 20 års åldern. Han verkade snäll, men jag var tvungen. Han sa att han inte skulle anmäla mig till polisen så jag blev lite lättad. Jag vill inte leva så här. Jag orkar inte, men jag har inget val. Vad ska jag göra? Jag känner mig så ledsen. Idag på morgonen kom en tant förbi och kollade på mig. Hon glodde som om hon aldrig hade sett ett ensamt gatubarn förut.
Hanna 7B


Hej dagboken,
Hej dagboken, Idag hittade jag mat utanför en restaurang.  Jag ska ge det till min sjuka syster. Hon har cancer och är döende. Hon kommer inte att leva många år till. Mina föräldrar dog i cancer när jag var 7år. Många av mina kompisar har blivit tagna av polisen och blivit dödade.

Jag måste ha lim eller marijuana för jag får snart nojan. Jag fick lite lim av min kompis Ane. Min kompis Roan gav mig lite marijuana. Igår när vi hade varit och spelat fotboll kom det massa poliser och började jaga oss. Jag och Roland sprang iväg till en soptipp och gömde oss. Men dom tog Ane och några av hans kompisar till polisstationen. Imorgon kommer det några från barnhemmet och ska ta med några av oss dit så att vi slipper bo på gatan. Hoppas att jag får följa med. Nu bor jag och min syster i en låda på en soptipp. Jäklar nu kommer polisen måste springa hejdå dagboken.
Daniel 7B


Hej dagboken, jag heter Ali och jag kommer från Irak och jag är 12 år gammal. En dag hände en hemsk sak. Jag och mina föräldrar åkte till södra Iran. När vi kom fram sa jag till dem att jag skulle ut på stan och kolla på lite grejer och berättade att jag kunde komma tillbaka sent på kvällen. Dom sa att det gick bra så jag stack ut. Senare på kvällen när jag kom tillbaka märkte jag att det var låst i det huset vi bodde i och då sa en gubbe till mig att min familj hade rest tillbaka till Irak. Detta hände för 2 år sedan så jag är van att stjäla och tigga pengar nu från folk. Men jag saknar fortfarande mitt kära hemland Irak.

Hej igen! För ett tag sen fick ni reda på hur jag hamnade på gatorna men nu ska ni få reda på vad jag gör, hur jag känner mig och hur det är att bo på gatorna. När jag vaknar så brukar jag bli väckt av människorna eller så vaknar jag av mig själv. Men ofta är det människor som kommer förbi och skriker åt mig. När jag har vaknat till så går jag och kollar ifall någon kan ge mig en mumsbit eller två men om ingen vill det så går jag och tar från dom eller från marknaden. Egentligen vill jag inte göra det. Jag gillar inte att stjäla från folk. Jag är rädd att få stryk som jag fick av en jättestor kille en gång. Det var hemskt. Jag kunde inte använda armen på jätte länge. Det bara värkte och värkte hela tiden.

Men när jag har fått i mig lite mat så brukar jag kolla om jag kan hjälpa till lite på marknaden. Ibland får jag ett jobb, ibland inte och för dom pengarna jag tjärnar köper jag mat eller någon filt att sova på. När jag har skaffat mat så går jag och kollar om jag kan hitta någon filt eller nåt limstift för när jag är ledsen så bruka jag sniffa på det så jag glömmer dom hemska sakerna. Ja annars brukar jag vara med ett gäng som kallas Wild Animalas. Dom har bott på gatorna i 5 år allihop förutom jag förstås. Ja, det är det jag brukar göra om dagarna. Hej då.
Sanna 7B


Kära dagbok

Varje dag när jag vaknar går jag ut och letar efter något att äta, då kanske jag hittar någon brödbit. Ibland brukar jag försöka hjälpa folk som har något som de behöver hjälp med, kanske att sälja apelsiner eller citroner. Det är inte alltid att de vill ha hjälp. De brukar säga:
-  Försvinn innan jag ringer polisen. Jag vet redan att ni tänker försöka ta något och sen gå. Mina kompisar brukar stjäla från en affär och sen säger de att jag också ska göra det men jag brukar säga att jag inte vill det. Då säger de: - Då blir det inget lim för dig, du får skaffa eget lim att sniffa.

Jag tycker inte om att sniffa lim, man blir så yr och sen om man har sniffat länge blir man beroende. Sen fortsätter man tills man träffar någon som tar hand om en. De har skickat nästan alla mina kompisar till ett fosterhem där de har det bra. Jag ska kolla efter en polis som kan hjälpa mig att hitta dit. Imorgon ska jag försöka hjälpa någon att sälja saker så kanske jag kan åka buss till fosterhemmet. Båda min mamma och pappa är döda. Min mamma dog av droger och min pappa blev skjuten av en polis. Min mamma brukade ha morfin i sitt kaffe. Så efter några minuter blev hon alltid hög och började skrika och sa att jag skulle gå in och hålla mig på mitt lila sovställe för annars slog hon mig. Min pappa dog av att en polis sköt honom när han skulle gå hem till våra släktingar en gata neråt. Polisen trodde att han var en brottsling och ropade på honom. Pappa gick fram och polisen frågade:
– Vad heter du och vart bor du?
– Jag heter Samir Aslovitch. Jag bor i den röda lilla stugan där.
- Visst, får jag se din legitimation?
– Jag har det hemma, jag kan hämta det om du vill.
– Jag tror inte på dig, sa polisen och sköt honom rakt i pannan. Så nu bor jag helt ensam och klara mig ganska bra.
Erika 7B


Kära dagbok
Jag heter Antonio. Jag bor i en stad som heter Bangkok som ligger i Thailand. Jag blev född som gatubarn. När jag var sju år så dog min mamma och pappa. Dom hade sniffat för mycket lim och knark. Tur att inte jag började med att sniffa lim och knark. Men jag lever av skräp.
Hannes 7B


KÄRA DAGBOK!
Jag är ett gatubarn i 14 års åldern.
Jag bor i Mexiko utanför stan.
Jag heter Sydrey och har inga kläder.
Bara en trasig tröja och ett tunt, tunt, tunt täcke.
Jag känner inga här.
Jag har alltid varit ensam. Mina föräldrar dog när jag var 13 år. Sen dess har jag varit ensam på gatan, helt ensam.
Sandra 7B


Hej dagboken, jag heter Ali och jag kommer från Irak och jag är 12 år gammal. En dag hände en hemsk sak. Jag och mina föräldrar åkte till södra Iran. När vi kom fram sa jag till dem att jag skulle ut på stan och kolla på lite grejer och berättade att jag kunde komma tillbaka sent på kvällen. Dom sa att det gick bra så jag stack ut. Senare på kvällen när jag kom tillbaka märkte jag att det var låst i det huset vi bodde i och då sa en gubbe till mig att min familj hade rest tillbaka till Irak. Detta hände för 2 år sedan så jag är van att stjäla och tigga pengar nu från folk. Men jag saknar fortfarande mitt kära hemland Irak.


Hej igen! För ett tag sen fick ni reda på hur jag hamnade på gatorna men nu ska ni få reda på vad jag gör, hur jag känner mig och hur det är att bo på gatorna. När jag vaknar så brukar jag bli väckt av människorna eller så vaknar jag av mig själv. Men ofta är det människor som kommer förbi och skriker åt mig. När jag har vaknat till så går jag och kollar ifall någon kan ge mig en mumsbit eller två men om ingen vill det så går jag och tar från dom eller från marknaden. Egentligen vill jag inte göra det. Jag gillar inte att stjäla från folk. Jag är rädd att få stryk som jag fick av en jättestor kille en gång. Det var hemskt. Jag kunde inte använda armen på jätte länge. Det bara värkte och värkte hela tiden.

Men när jag har fått i mig lite mat så brukar jag kolla om jag kan hjälpa till lite på marknaden. Ibland får jag ett jobb, ibland inte och för dom pengarna jag tjärnar köper jag mat eller någon filt att sova på. När jag har skaffat mat så går jag och kollar om jag kan hitta någon filt eller nåt limstift för när jag är ledsen så bruka jag sniffa på det så jag glömmer dom hemska sakerna. Ja annars brukar jag vara med ett gäng som kallas Wild Animalas. Dom har bott på gatorna i 5 år allihop förutom jag förstås. Ja, det är det jag brukar göra om dagarna. Hej då.
Sanna