Ett liv som gatubarn

Moris springer på gatan, han har just snattat en frukt från en affär. Han och hans kompisar gör det varje dag för att överleva på gatan. Moris har levt på gatan i snart sex år. Hans föräldrar dog när han var åtta år så han är snart fjorton år gammal. Hans kompisar är något år yngre än honom så han är som deras nya pappa. Varje dag går dom och snattar sin frukost, middag och ibland lunch. När dom inte får tag på någon mat får dom krypa ner i kloakerna och sova utan mat. Om dom sover på gatan kan det vara en risk att någon går och mördar eller rånar dem, till och med våldtar dem. Det är hemskt för ett gatubarn men om dom inte har någon hem så har dom heller inget val.
Moris hade en storebror men han blev mördad av äldre gatubarn för två år sen, han hette Joacim. Den yngsta i Moris grupp heter också Joacim så Moris tror att det är hans storebror som har kommit in i någon annans kropp så han behandlar den lille väl.

Idag ska dom försöka att snatta mat till frukost. Joacim fick tag på två stora bröd limpor och alla delade. Det som blev över fick lille Joacim för det var han som hade tagit det. Under dagen gick dom runt på soptippen som var en liten bit från stan och letade efter kläder eller annat som man kunde ha på sig. Ibland kunde man till och med hitta gamla brödlimpor men det har inte hänt så ofta. Joacim gick alltid bredvid Moris när dom gick på gatorna. Joacim är en fin kille, det är synd att det inte finns någon familj som skulle vilja ta hand om honom. Moris och hans kompisar gick på gatan, en dam kom fram till dom och började slå dom med sin lilla handväska. Dom sprang därifrån det fortaste dom kunde. Om en polis fick se det skulle han tro att Moris skulle råna henne eller nått annat.
På nätterna brukar det finnas poliser eller vanligt folk som går omkring och dödar gatubarn, det är därför som barnen kryper ner i kloakerna och sover där istället. Nästa dag gick Moris runt ensam på gatan. Dom andra låg fortfarande kvar i kloakerna och sov. Moris gick förbi en affär där det hängde leksaker i skyltfönstret. Han såg en bil som stod där, den kostade inte så mycket som den såg ut att göra, om han bara hade råd. Moris fyllde snart år så det var en bra sak som han kunde samla ihop pengar till. På eftermiddagen gick Moris och Joacim runt på stan och samlade pengar till bilen. Dom putsade skor och samlade papper som dom senare sålde, dom tvättade bilar och fönsterrutor. Dom gjorde verkligen allt dom kunde för att få pengar. Nästa dag hade dom samlat ihop till vad bilen kostade. Nästa dag när dom hade samlat ihop pengarna och skulle gå och köpa bilen kom det två äldre pojkar, dom ville han nåt, dom ville ha deras pengar som dom hade jobbat för.
- Ge hit pengarna! skrek de.
- Varför det?
- Ge bara hit dom eller så dör ni!
Dom fick pengarna, Moris började gråta lite tyst, så att inte Joacim skulle höra. Dom gick tillbaka till kloakerna. Dom andra pojkarna satt där och inte förstod vad som hade hänt. Alla gick till slut och la sej för att sova.
Morgonen därpå var det lugnt på gatorna, det var tidigt så det var ingen som hade vaknat. Jo, en man som skulle kolla till sin affär, butiken var byggd för inte så länge sen. Det var inte mycket till affär som han hade. Moris gick in i affären för att kolla vad mannen sålde för något. Det var både frukt, mat, kläder och leksaker. Den mannen som ägde affären hette Gwan. Han var en mörkhyad man som var minst dubbelt så stor som Moris själv. Gwan undrade vad han hette.
- Moris heter jag, sa Moris
- Vad gör du ute så här tidigt? Har du dina föräldrar med dig? undrade Gwan.
- Jag har inga föräldrar, dom dog när jag var liten.
- Förlåt, jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Hoppas du förlåter mig, du kan få välja något i butiken som tröst.
Moris blev så glad, men han blev alldeles ifrån sej när han så den bilen som han såg för någon dag sen i ett annat skyltfönster.
Gwan såg att Moris kollade på bilen.
- Vill du ha den bilen? frågade Gwan.
Moris kunde inget annat än att nicka till svar.
- Men vad bra, för det var det ändå ingen som ville ha den bilen, men du kan få den.
Moris sprang hem till sina kompisar med sin bil i famnen. När han kom fram tittade dom andra på Moris med frågande blickar. Efter en stund när ingen sa något kom lille Joacim fram ur högen av ungar.
- Hur fick du den bilen? Har du tagit den?
- Nej, nej, jag fick den av butiksägaren, sa Moris.
Alla barnen blev så glada av dom hade fått en leksak för första gången i deras liv. Dom lekte med den varje dag och dom hade alla så roligt.
Butiksägaren fick många kunder, men dom flesta var nog ändå gatubarn. Men Gwan brydde inte vad dom andra kunderna sa. Han tyckte det bara vad trevligt att det kom in barn i han butik så ofta.
Moris behöver inte snatta mat längre från butikerna när han nu kunde gå till Gwan och få mat gratis.

Senare efter några månader adopterade Gwan både Joacim och Moris. Gwan byggde också ett uthus som gatubarn kunde gå in i och sova tryggt på nätterna.