Gatubarn

Nemanja Mermedol är 13 år och kommer från Thailand. Hans mamma, pappa och 4 syskon åkte till USA men han fick inte följa med, för dom var för många. Han fick bo hos sim farmor tills dom kom hem men Nemanja väntade och väntade och till slut orkade han inte längre vänta på sin familj. Han förstod att dom hade flyttat och att dom inte skulle komma tillbaka.

Hans farmor dog efter ett år. Han fick inte bo på barnhem för det fanns ingen plats. Han ville inte leva på gatan heller men det var det enda han kunde göra. Han gick ut och tiggde efter pengar och mat men det enda folket sa var ”skaffa dig ett hem”. Nemanja gick vidare och letade efter mat och pengar men ingenstans hittade han det.
Plötsligt kände Nemanja en lukt vid soporna bakom det stora dagiset. När han sakta gick dit såg han att det fanns rester från mat som barnen hade slängt. Han plockade upp resterna och fortsatte att gå vidare och leta efter mat och pengar.

När det senare blev kväll så gick han fortfarande men inget hittade han. Plötsligt såg han ett gäng killar. Dom sa till honom att ge dom alla pengar han hade. Nemanja sa till dom att han inte hade några pengar så dom började slå honom tills han började blöda. Men då kom en man och sa till dom att sluta slå honom. Gänget med killarna sprang iväg. Pojken låg blödande och mannen frågade honom vad som hänt. Han reste sig försiktigt upp och sprang iväg. Han vandrade omkring på kvällen ensam. Han hittade ingenstans att bo men han fortsatte att vandra. Men så plötsligt såg han en koja uppe på trädet som ingen hade varit i kanske på 2 år eller nåt. Nemanja gick upp för att kolla vad som fanns i kojan men de enda han hittade var en påse med massa papper någon hade slängt.

Han övernattade i den kojan och sen på morgonen gick han ut för att leta efter mat. Han hittade ingenting men så såg han ett par killar som han sett igår. Men så kom han ihåg att det var dom killarna som slog honom. Han började gömma sig men så såg han att dom skulle gå så han sprang fort tillbaka till stället han var innan. Han såg den där mannen som räddade hans liv. Nemanja ville gå och tacka honom men han vågade inte. Men mannen såg honom och gick fram till Nemanja.
- Är det inte dig jag räddade? Nemanja skakade på huvudet.
- Men kära pojke, sa han till Nemanja. Vad gör du ensam? Nemanja sa att hans familj lämnade honom och att han fick bo på gatan. Mannen sa att han skulle följa med honom hem.

Nemanja följde med mannen hem. Mannen sa till sin fru att han hittade Nemanja på gatan hungrig. Kvinnan och mannen frågade om han ville bo hos dom ett par dagar. Nemanja blev rörd och sa att han gärna ville bo hos dom. Efter ett par veckor så adopterade de Nemanja och han fick bo hos dom. Så Nemanja blev inte längre kvar på gatan.