Mitt liv som gatubarn
Hej jag heter Angelica och lever på gatan. Det började med att mina föräldrar dog i AIDS. Vi bodde i Afrika och där är det ganska vanligt med AIDS. Men efter mina föräldrar hade dött så kunde inte jag klara mig själv, och mina kompisar hade tipsat mig om att fly till stan. Dom sa till mig att det fanns mat och människor som tar hand om föräldralösa barn, så att dom får det bra igen! Så jag letade i hela huset om pengar till resan till stan, och jag hittade pengar till resan.
När jag kom till stan gick jag runt och tittade glatt på alla människor. Senare började jag känna mig hungrig! Jag letade igenom i alla mina fickor men hittade inga pengar, för jag var helt säker på att jag hade mer pengar till mat! Men senare började det att bli kväll och jag var utsvulten! Och senare på kvällen letade jag lite i soporna, och jag hittade lite pizza och annat. Sen var jag inte så hungrig längre. Senare på kvällen blev jag jättetrött och kom på att jag inte hade nånstans och sova. Jag gick runt och letade och letade. Till slut hittade jag en madrass och sov knappt något på hela natten. För jag hade hört att det gick runt folk på natten som sköt gatubarn. Men jag somnade i alla fall. Och vaknade av att min väska var utriven över hela marken. Så jag var helt förtvivlad var mina saker var för någonstans. Jag var jätteledsen för jag ville verkligen inte leva så här resten av mitt liv.
Jag levde jämt och ständigt med att inte kunna sova om nätterna. Men en dag kom en pojke till mig och visade vad man kunde göra för att glömma allt, han visade mig ett lim och en påse. Han visade hur man skulle göra och sen var det min tur att prova. Jag tyckte det var underbart och jag glömde alla mina problem just då! Så efter en kort tid blev jag beroende och höll på med att sniffa lim ett bra tag. Men en dag övertalade jag mig själv att det inte var bra för mig så jag slutade. Det var jättesvårt för jag kände suget hela tiden.
En dag kom en polis till mig och bad mig sticka härifrån! Men då frågade jag honom om han visste ett ställe för föräldralösa barn. Han svarade att det fanns ett ställe inte långt från stan. Men han trodde det var fullt där för det var många föräldralösa barn här i Afrika. Men jag frågade om han kunde köra mig till det stället. Och han sa att han kunde göra det. Så vi åkte dit och vi gick in i huset. Sen kom en gammal dam och frågade om vi behövde hjälp och då frågade polisen damen om det fans några lediga platser. Men damen svarade att det var lite dåligt med det men om en vecka finns det plats sa hon. Men då tänkte jag:
- Var ska jag sova under en vecka? Jag vill liksom inte sova på gatan.
Men då sa polisen att han kunde ta hand om mig under en vecka och jag blev jätteglad när han sa det! Sen gick det en vecka och jag hade fått mat och kunde sova under alla nätter. Sen åkte vi dit igen och då sa damen att en annan grabb hade fått platsen så jag blev jätteledsen och sprang ut. Jag hörde polisen skrika på damen. Sen kom han ut och sa till mig att jag inte behövde vara ledsen för jag kunde bo hos honom och hans familj. Han hade en son som var ett år äldre än mig. Sen blev jag äldre och äldre och jag trivdes jättebra hos familjen.
