Mitt liv som gatubarn!

Det var natt och jag kollade upp mot min kartong som luktade gamla musslor. Jag tänkte på vad som hade hänt innan natten. Mina kompisar hade slått mig blodig för dom trodde jag hade pengar. Jag kände den stickande känslan i mina sår som det bara rann blod ur. Jag tog upp mitt lim som en av mina kompisar hade tappat, men i alla fall jag började sniffa. Jag kände hur smärtan försvann. Jag slog i marken med en duns. Jag visste ju att jag skulle förblöda så jag kunde lika gärna använda mina sista timmar åt att njuta. När jag hade vaknat så var kartongen borta och istället var det ett vitt fint tak. Och asfalten var mjuk och skön.
– Bra, du är vaken, sa en främlings röst.
– vvvvaaaaarrrrrr ääääääärrrrrrrr jag? sa jag med darrig och rädd röst.
Jag satte mig upp och såg att jag var på ett sjukhus. Men mannen som pratade var inte en doktor, det var en vit lång man typ 1.86.jag kände ingen honom från där jag brukade sova.
– Du är på ett sjukhus, sa mannen med snäll röst.
– Hur kom jag hit? sa jag med en gnutta mod i halsen.
– Jag såg dig sniffa lim och jag trodde du var död med alla dina sår.
– Tack, sa jag med din min snällaste röst.
Och efter det förändrades hela mitt liv för att jag fick bo hos mannen..


Så ni ser alla borde få en chans till!!!!!!!!!!!!!