Mitt liv som gatubarn

– Hej, jag heter Jack och jag bor i Algeriets huvudstad Alger. Här är min berättelse om när jag var gatubarn.
Jag hade det ganska bra i min familj innan min pappa började dricka. När min mamma fick reda på att pappa drack blev hon arg och hon började ta droger eftersom att hon var ledsen och bekymrad. När pappa blev full brukade han slå både mig, mina syskon och min mamma. Det hela började när jag var 4 år gammal.
– Stick iväg ungdjävel! Jag vill aldrig mer se dig! Fatta det! skrek pappa åt mig.
– Nej, nu får det vara nog! Nu drar jag här ifrån! skrek jag till min pappa ilsket men jag var ändå väldigt rädd.
Jag sprang ut ur huset och pappa började jaga mig.
– Stanna ungdjävel! Skrek pappa till mig.
Jag var så rädd att jag inte vågade titta bak. Jag sprang så fort som jag bara kunde. Jag kände att benen var på väg att domna men jag fortsatte att springa ändå. Till slut kom jag ifrån pappa så jag sprang in i en park och gömde mig i en buske. Jag var så rädd så att efter ca 1 h så gick jag fram och sprang så långt som jag bara orkade, jag sprang till andra delen av den stadsdelen som jag bodde i. Nu kände jag mig ganska trygg. Jag gick till en soptipp där jag träffade en massa andra killar som jag snabbt blev kompis med, vi bodde i ett gammalt hus en bit från sopptippen. Men en natt när vi var ute och spelade fotboll så kom det ett par större killar och hotade att döda oss om vi inte gav dem allt vi hade. Så vi gav dom de pengar vi hade och all mat. Och när vi hade gett dom allt så tog den ena killen upp en pistol och sköt en av mina kompisar.
– Vad håller du på med dumhuvud!? sade jag till honom ilsket.
– Håll käften! skrek han till mig och precis när han skulle skjuta mig så sprang jag så fort jag bara kunde och slängde mig bakom ett skjul men jag blev träffad i benet. Jag var så rädd at jag inte vågade skrika. Killarna trodde att jag var död så dom sprang iväg. Jag svimmade av och när jag vaknade låg jag på en bänk i polisstationen. En polis kom fram till mig.
– Hej grabben du ska få flytta in på ett barnhem, kom med mig här, sade han.
Jag åkte med honom i hans polisbil och han släppte av mig vid barnhemmet, han följde med mig in och lämnade mig där. Jag fick genast en massa kompisar och jag trivs mycket bra, men jag tänker ofta på mina kompisar vid soptippen och han som blev skjuten. Men jag har det bra och jag får mat varje dag och får sova i en riktig säng. Det var så mitt liv såg ut innan jag blev satt på det här barnhemmet.