Mitt liv som gatubarn

Jag heter Tobias och jag ska berätta hur jag blev ett gatubarn.

Det började när jag var 6år. Mamma hade åkt iväg för att studera som veterinär i Nya Zeeland. Det var pappa som tog hand om mig i vår lägenhet.
Men en dag när jag kom hem från skolan låg pappa död i köket. Jag blev rädd för ifall mördaren fortfarande fanns i lägenheten för han skulle säkert döda mig också. Jag sprang nerför trappan i lägenheten. Då hörde jag fotsteg uppe från vår lägenhet, Mördaren var på väg ner. Jag sprang nerför trappan och ut till gatan där jag hade gått från skolan, det enda som jag hade med mig var en ficklampa som jag hade visat för kompisarna i skolan.
Då sprang jag till en stor karta som fanns vid gatan. Jag följde en väg som gick till ett avloppssystem som var sönder. Dit sprang jag så fort jag kunde. När jag väl kom dit var jag så trött att jag inte orkade undersöka avloppssystemet. Jag bara somnade direkt.
När jag vaknade gick jag in i tunneln och kollade att det inte fanns råttor där, plötsligt hörde jag ett svagt skall, jag sprang dit och hittade en liten hundvalp som låg på marken. Jag smög fram till den och tog upp den. Sen somnade den i mitt knä. Nästa morgon så ser jag att hunden blivit sjuk. Jag gråter och undrar vad jag ska göra. Då kom jag på det! Mamma kan bota den.
Jag sprang till busshållplatsen och väntade. Ibland hade vi tur om vi fick någon enstaka brödbit, men vi fick inte riskera att missa mamma. När vi hade väntat i 4 dagar kom till slut mamma. Jag berättar vad som har hänt och hon botar hunden. Sen begraver vi pappa och byggde ett nytt hus som vi bodde i tills nu.