Moeas dagbok

21/5 1988
Jag är rädd, jag är trött. Jag har flytt från mitt gamla liv. Det jag gjort och sagt. Jag är inte välkommen till byn mer. Dom tror jag är kriminell och farlig. Jag heter Moea och är 14 år och jag har börjat skriva ner mitt liv i denna bok. Så att en dag när jag inte finns mer kanske någon hittar denna bok och kan förstå vad jag har gått igenom. Nu letar jag bara efter ett nytt hem, nya vänner ett nytt liv med min trofasta hund Koreo. Min dröm är att starta en förening som hjälper flickor som mig som har det svårt hemma. Så att dom inte gör samma misstag. Det kan bli deras största misstag.

22/5 1988
Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har inte ätit på två dagar. Jag har bara gått gått och gått.  Jag har inget liv. Var är livet som jag hade drömt om. Jag är orolig för Koreo. Han har inte heller ätit. Åh gode gud varför gör du så här mot mig?

23/5 1988
I dag kom en ängel eller det kanske man inte kan säga.
Han verkade vara det. Han hette Zack sa han och var några år äldre än mig. Han skulle ge mig mat. Han sa att han bodde i en gränd längre ner på gatan.
Men när vi kom ner i gränden så visste jag att det var något fel. Han sa att jag hade varit en väldigt duktig flicka som följde med honom.
Han började slita av mig kläderna. Jag skrek. Alla människor såg mig och vad han gjorde men ingen hjälpte mig. Koreo började skälla. Zack sparkade Koreo så att han sprang i väg. Mer kan jag inte skriva.

24/5 1988
Dagen efter var jag skakis. Jag va rädd och kall. Det regnade och jag hade krupit in under en kartong. Jag orkade inte mer. Jag var trött på livet. Jag var hungrig. Jag har inte ätit på fyra dar. Jag har förlorat min bästa vän (Koreo) han som höll mig varm och trygg. Jag hade fått lite lim av ett barn jag mötte tidligare idag. Detta är nog det sista jag skriver. Jag ångrar allt jag gjort och hoppas att jag kommer att mötas av min familj i himlen.

Så tog Moea det sista i påsen men lim och somnade in i djup sömn.