Den eviga kärleken

En natt var han ute och gick och grät en skvätt för att han var så ensam. Då hörde han ett fasligt liv från den lilla byn i närheten. Han smög sig närmare och såg en parad. Det var nåt dom firade. Då såg han henne! Det var den underbaraste flicka han nånsin sett. Hon hade en rosa sidenklänning och håret uppsatt med en rosett. Han ville gå dit men vågade inte. Han backade långsamt och då snubblade han på en rot. Under roten kom en fe fram och sa:
– Försöker du ta livet av mig? Vet du hur nära du var på att trampa på mig! snäste hon.
Krong frågade henne:
– Vem är du?
– Jag är den magiska fen Rosalinda.
Krong lyste upp och sa:
– Kan du trolla då?
Fen bara himlade med ögonen.
– Vad tro du?
Krong blev ännu gladare och sa:
 – Kan du hjälpa mig då jag vill bli en människa? Jag måste veta vem den flickan är. Fen sa:
– Det kan jag väl men det är bara i en dag. Hon började säga en formel.
– Finder och hinder deniska och feniska gör detta troll till en människa. Trollet blev en människa och fen försvann. Krong gick mot paraden. När han kom dit frågade han en man som stod och sjöng med i sången.
– Vad är det som händer här?
- Prinsessan Sammanta letar efter en make. Alla unga och gamla män hoppas att hon ska välja en av dom.
Krong tänkte att han kanske hade en chans men som han såg ut så är det omöjligt!
Men han tittade ner och såg på sig själv.
- Jag är ju snygg. Vad kan gå fel? På eftermiddagen när paraden var slut och alla skulle gå till slottet för att visa upp sig gick Krong dit. Det var en stor sal med många unga och gamla män.
Man fick ställa sig i en kö. Och vänta, vänta och vänta. Tillsist var det Krongs tur och han gick fram men då upptäckte han att klockan var mycket. Det hade snart gått en dag och då skulle förtrollningen försvinna. Han visade upp sig. Prinsessan såg överlycklig ut. Hon var kär. Men då gick gong gongen, han blev ett troll. Alla blev livrädda och började springa där ifrån. Kungens vakter kom emot honom med spjut. Krong sprang ut genom porten så fort han kunde. Det hade börjat regna.
Han sprang in bland några hus. Det var som en labyrint. Han virrade bort vakterna och sprang till skogen för att gömma sig.
Några dagar senare var det dags för prinsessans bröllop. Hon hade hittat en man som hette Karl som hon tyckte om. Kungen hade skickat ut vakter i skogen för att hitta Krong och döda honom för att han var en fara för riket. Men han hade inte hittat Krong.

Krong var mycket ledsen. Han hade hittat en kvinna som han älskade men han kunde inte få henne. Men han ville gå på hennes bröllop för att se henne för sista gången. Han var tvungen att hitta fen igen. Han letade och letade men kunde inte hitta henne. Han gick till det stället där han nästan hade trampat på henne. Men ingen där. Han var på väg att ge upp men då trillade han över samma rot som förut och då kom fen fram. Hon var ännu argare än förut.
– Din stora kluns! Kan du inte titta hur du går. Jag borde förvandla dig till en groda.

-Nej snälla fe! Jag ber er. Jag behöver er nu mer än någon sin. Fen fick lite dåligt samvete för att hon hade skällt på Krong så mycket.
– Okey vad behöver du hjälp med då?
- Jag måste få bli en människa igen, jag måste se henne igen.
– Men hon ska ju gifta sig och bli drottning. Jag tror inte hon vill ha ett troll som du. Jag är ledsen det var inte meningen att vara så hård. Krong blev nästan arg.
– Jag måste få träffa henne igen. Fen gav med sig.
– Okey då, men det är bara en dag kom ihåg det den här gången. Hon sa en trollformel igen och försvann.
Han gick till slottet och bröllopet hade redan börjat. När han kom in ställde han sig långt fram så att prinsessan kunde se honom. Och det gjorde hon. Hon blev helt förstelnad. Det var den mannen igen. Den som hon hade sett här om dagen. Hon gick ner för altaret och alla undrade vad hon gjorde. Hon gick fram till Krong och dom tittade på varandra en lång stund. Ingen förstod vad som hände. Hon frågade: – Vem är du?
Jag är den rätta mannen för dig. Och sen kysste han henne och hon tillbaka. Karl som prinsessan skulle gifta sig med blev rasande och sprang fram och skrek:
– Och vad tror du att du håller på med och tog tag i Krong och slog till honom. Krong låg på marken och blodet rann från hans ansikte. Prinsessan sprang fram till Krong och gick ner på knä framför honom. Då bröts förtrollningen och Krong blev ett troll igen.
Prinsessan backade först men sen hjälpte hon honom upp och sa:
– Är du ett troll?
Krong vågade inte svara först men fick fram ett ja.
- Varför sa du inget? sa prinsessan. Jag var rädd att någon skulle döda mig. Din far hade skickat ut vakter för att döda mig.
Karl bara stod först och tittade men sen tog han sitt svärd och sprang emot Krong. Men precis när han skulle sticka svärdet i Krong så ställde sig prinsessan framför Krong och Karl stack av misstag svärdet i henne. Hon föll ihop. Krong blev förtvivlaf, han försökte väcka henne men hon var borta.
– Nej nej! Vad har du gjort? röt Krong.
- Det var inte meningen, stammade Karl och sprang i väg. Då såg man ett glimmande ljus. Det var fen.
- Vad har hänt min vän? sa fen.
- Hon är död!
- Ja det ser jag men vems fel är det?
- Karls! skrek Krong.
- Kanske det, men vad ska du göra åt det? undrade fen.
- Vadå göra åt det? Det finns inget jag kan göra.
- Hallå du kan be mig om hjälp, svarade fen. 
- Kan du hjälpa mig?
- Du ska alltid fråga såna dumma frågor, sa fen. Sedan uttalade hon en trollformel och försvann. Prinsessan levde upp igen och de levde lyckliga i alla sina dagar!