Pojken som var en prins

Det var en gång en liten flicka som bodde i ett hus ute i skogen. Hon var så ledsen för hon och hennes mamma hade inga pengar, dom var alltid hungriga.
Flickan hade länge tänkt att det kanske skulle vara bra att komma bort lite från sitt hus och sin mamma, det hade liksom aldrig blivit av.
Nu tyckte hon att tiden var inne, hon väntade till hennes mamma hade somnat.

– Hejdå mamma, sa hon.

Men mamman sov och märkte ingenting.
Flickan stängde försiktigt igen dörren och började sin vandring. Hon gick länge, länge. Till slut såg hon något på vägen. När hon gick närmare så såg hon att något rörde på sej. Hon böjde sej ner, tog bort jackan. Då såg hon att det var en liten pojke, Ungefär lika stor som hon själv. Pojken öppnade ögonen och reste sej upp.

– Men vad gör en sådan här vacker liten flicka ute i skogen alldeles ensam, sa pojken.
– Va? Vem är du? sa flickan.
– Kom så ska jag berätta, sa han då.
– Hallå var är du? hördes en röst.
– Men här är du ju. Var har du varit? Jag har letat överallt efter dej. Kom nu, vi ska hem och äta.
– Men mamma! sa pojken.
– Inga men, sa mamman.

Efter att pojken och hans mamma gått hem så ångrade sej flickan så hon gick hem hon också. Så fort hon lagt sej på golvet och stängt ögonen så somnade hon.
Dagen efter så var flickan och hennes mamma ute i skogen och plockade svamp. Då plötsligt kom en vagn och i vagnen satt pojken som flickan hade träffat precis dagen innan.

– Det är hon! skrek pojken.
– Okej, sa föraren och stannade vagnen.
– Var det henne du såg igår? sa pojkens mamma.
– Ja! sa pojken, medan han gick med bestämda steg mot flickan.

Han la sej på knä och sa
- Vill du gifta dej med mej?
Flickan visste inte vad hon skulle säga, men hon sa ja!
Sedan levde allihopa lyckliga i alla sina dagar på slottet.
Mamman fick också ett rum på slottet och kunde äta så mycket som hon någonsin skulle kunna drömma om